42. Om två profetiska hälsningar

Att profetera rör sig ju inte endast om att ihop med, eller utan tungotal, komma med budskap från Herren. Gåvan att profetera har flera uttryck. En profetisk tjänst innehåller mer än en typ av funktion. Utöver det först nämnda kan exempelvis en predikan vara direkt profetisk, trots att allt Guds ord i sig är profetiskt. Ett själavårdssamtal kan ha en profetisk dimension. En särskild handling kan sägas vara profetisk. Egentligen är det inte lätt att peka ut något område, inom biblisk kristen tro, där inte profetiskt och profetia kan finnas med. För egen del ber jag till Gud varje dag att få stå i profetisk tjänst - med vad som helst från honom, och dessutom när som helst.

Men i mitt förra brev, nr 41, lovade jag att i det här brevet berätta om åtminstone ett par profetiska hälsningar som jag genom Guds nåd har fått frambära i mötessammanhang.

Det första inträffade en höst i en pingstkyrka på småländska höglandet för rätt många år sedan. Efter att först ha talat en kort stund i tungor, fick jag som i en syn se en bild som jag beskrev på ungefär följande sätt (minnena bleknar något med tiden): Du går din vanliga promenad och kommer fram till åkerfältet. Där stannar du till en stund och tittar över mot andra sidan. Du ser ladan. Du tänker på hur det ska bli med livet. Hur ska problemen kunna lösas. Du suckar till Gud om detta, innan du fortsätter att gå utefter åkerfältet på vägen hem.

Jaha, vad var det för särskilt med detta. Jo, sommaren efter skulle jag bo med min familj i en husvagn på Nyhemsveckan. Vi hade inte varit där så många timmar förrän jag fick besök av en medelålders pingstpastorskollega. Han frågade om jag kunde följa med honom till en husvagn strax intill vår, för hans fru ville prata lite med mig. Väl på plats säger hon tack till mig för att jag var lyhörd för Herrens röst i pingstkyrkan där och då. Hon var nämligen den som mitt profetiska budskap hade stämt med. Precis så hade det gått till. Då hade hon varit allvarligt sjuk och oroat sig både för sig själv och för sin familj. Men efter profetian hade hon fått uppleva Guds goda omsorg och hjälp. Hon mådde nu betydligt bättre.

Det andra tillfället jag vill beskriva inträffade också i en pingstkyrka, men nu vid jultiden för färre år sedan, samt att det hände på Västkusten. Också den här gången fick jag först tala i tungor. Uttydningen följde en bild som jag liksom såg framför mig/inom mig: Du stod hemma vid julgranen innan du kom hit i kväll och tittade på en av de röda kulorna. Du såg ditt ansikte i kulan. Tankarna malde i huvudet. Du bekymrade dig för många saker. Du undrade hur det ska gå med saker och ting.

Mötet hann knappt sluta förrän en person kom fram till mig och sa: Det var om mig! Det var till mig! Din beskrivning var på pricken! Jag var så ledsen då. Mitt ansikte speglade sig en röd kula. Vilken omsorg Gud har! Tänk att han såg mig! Personen skrattade och grät om vartannat.

Om någon nu skulle få för sig att fundera över om jag endast kan berätta om profetiska hälsningar från för längesedan, då kan jag informera om att den senaste gången jag profeterade i ett möte med ingångsorden Se, så säger Herren först, skedde några veckor tillbaka i Smyrnakyrkan här i Älvängen. Nästa tillfälle kan vara idag eller i morgon. När Guds tid är inne, vill jag vara beredd att tjäna. Därför är bäst att hela tiden vara uppfylld av den helige Ande, som är profetians Ande.

Som sagt, från förra brevet: Ett Gott Nytt År!

Kristushälsningar

Sigvard Svärd