38. Erfarenhet av under vid dop
Jag har, på grund av Guds nåd, döpt människor sedan mitten på 1970-talet. Somliga har varit nya i tron på Jesus Kristus som sin frälsare. Andra har haft en tro på Jesus Kristus som sin frälsare under flera år innan dopet. En del har varit rätt unga, andra riktigt gamla. Många har fötts i Sverige, andra har invandrat hit eller kommit som flyktingar. Somliga har inte levt i sus och dus, i synd och värld. Andra däremot har haft ett droghårt liv bakom sig, eller har kommit ur olika former av ockultism. Dopförrättningarna har hållits inne i kyrkor. Utomhus i sjöar och älvar. Något dop har även skett inne på en fängelsegård i en medföljande dopgrav.
Bibeln lämnar ifrån sig skilda bilder av dopet i vatten. Det jag här tänker på är det vi kan läsa i Bibeln om sådant som sker andligt vid en dopförrättning hos den som döps/döpts. Löftet om ett dop i den helige Ande är tidigt i Apostlagärningarna utsagt (2:37-39): ”Petrus svarade: ´Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den helige Ande som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla.´” Här i texten nämndes förlåtelse från synd ihop med dopet. Mer kring detta återkommer i 1 Petr.3:27: ”På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud.” Ja, i dopet säger Skriften renas människan ”inombords”, den ”syndiga kroppen” skärs bort (Kol.2:11-12). Det är, i andlig mening, både frågan om en begravning av det ”gamla livet” och en uppståndelse till ett ”nytt liv” (Rom.6:3-5).
I viktighetsgrad är det citerade naturligtvis överst. Dopet som en inre helgelseakt är främst. Men dopet som en yttre bekännelse av tro på Jesus Kristus är också av stort värde. Dopet i vatten är ett starkt vittnesbörd om lärjungaskap, om tillhörighet med Jesus. Här går det att tala om en synlig avskiljning från världen för att stå till Herrens förfogande. Det som i hjärtat händer med den som döps/döpts, vet kanske endast Gud. Under alla omständigheter kan ingen utomstående avgöra vad som andligt sker inombords. Men börjar någon att högt tala i tungor i samband med dopet, är det ett bibliskt tecken på att Guds kraft är på. Rening från synd, och därmed ett ”nytt liv”, samt uppfyllelse av helig Ande, och därmed en ”ny tjänst”, är de två ting som Bibeln kopplar helt och fullt till dopet i vatten. Vilket inte innebär att inga andra gudomliga manifestationer och under kan inträffa då någon döps/döpts. Fyra exempel på det sistnämnda ska jag lämna ifrån mig här.
Precis när jag ur vattnet tog upp en 40-årig kvinna från Chile, började hon att under stor glädje och hänförelse sjunga på en sång. Efteråt frågade jag vad det var för något hon sjöng. Hon svarade att det var en helt ny sång som kom till henne, eller mer kom över henne.
Tänker på en riktigt gammal man som jag döpte. Efter tre dagar ringde han mig och undrade vad som hade hänt med honom. Han hade varit en storrökare i stort sett hela sitt liv. När han kommit hem till lägenheten efter dopet, hade han inte längre något sug efter att röka. Jag kunde bara säga att det måste ha skett ett gudomligt under när han döptes. Han höll med mig, och vad jag vet rökte han inte en cigarett till under de år han hade kvar att leva.
Eller ta paret i sina bästa år som döptes samtidigt. I flera år tidigare hade de sökt i och ägnat sig åt new age-andlighet. För mig som dopförrättare var det en härlig och helig stund, men inte extraordinärt på något sätt. Någon tid senare berättade kvinnan att hon i dopet hade blivit frisk från två olika sorters sjukdomar.
Slutligen då om mannen jag en sommar döpte i Göta Älv. Direkt då jag fått upp honom ur vattnet, kom en kraft över honom så att han inte kunde styra sig riktigt. Och jag fick svårt att hålla honom. Men strax var det över. För oss båda stod det klart att det var Guds kraft han upplevt. Det är hans vittnesbörd fortfarande.
Från er broder i den kristna tron!
Sigvard Svärd