34. Betydelsen av "Ur"

Flera har frågat mig vad ”Ur” i namnet Ur-Baptistisk Pingst betyder.

Alltså, egentligen har det inget med kaldeiska ”Ur” i gamla Irak att göra, omnämnt i 1 Mos. 12. En plats och ett liv som Gud kallade Abraham att lämna, för att istället bege sig till Kanaans utlovade land. Men samtidigt kan faktiskt ”Ur” i sammanhanget, stå för att bryta upp från hedendom, sekularisering och relativism för att följa Guds ord, fast man inte vet vad det kommer att kosta.

Någon undrade om ”Ur” har att göra med att jag är kommen ur baptism och pingst. Bra fråga och bra tänk. För så är det ju. Jag växte upp i en familj i södra Jönköpings län, för vilka det hade kostat rätt mycket att låta döpa sig i vatten genom nedsänkning och att låta sig uppfyllas av den helige Ande till att tala i tungor. Priset var stenar mot ”dopbussen” och uteslutning från medlemskap i samfund. Sant är att ur troendedop och Andedop har jag kommit och i detta lever jag idag.

Men ”Ur” i Ur-Baptistisk Pingst handlar först och främst om Urkyrkans tro och liv. ”Ur” kommer från urkristen tro. ”Ur” har sin grund i apostlagärningarna i Bibeln. Det vill säga: urbaptism och urpingst. Ursprungligt dop i vatten och ursprungligt dop i den helige Ande. Jag vill stå upp för hur vattendop och Andedop predikades och upplevdes i kristendomens början. Bibelns Nya Testamente är den avgörande källan till Ur-Baptistisk Pingst. Baptistpionjären F. O. Nilsson och pingstpionjären Lewi Pethrus, förkunnade med stor tro från den källan och drack friskt ur den. De är just därför lämpliga som förebilder till den teologiska hemvisten Ur-Baptistisk Pingst.

F. O. Nilsson dog i Houston, Minesota, den 21 oktober 1881. Fyra dagar före sitt uppbrott från det jordiska, skrev han sitt sista brev, ställt till vännen Gustaf Oscar Schillerström i New Sweden, Iowa. Brevet hittades omkring 1930 av A. G. Lagerqvist i Gustaf Oscars svenska bibel. F. O. Nilsson hade varit med om att organisera en baptistförsamling i New Sweden, Iowa, den 23 maj 1854.

Här ett citat från brevet: ”Har tänkt på eder i New Sweden. Hur är det med verksamheten sedan så många har utflyttat. Och hur har du det på gamla dar. För min del har det ej varit så bra, ty kroppshyddan är bräcklig, dock tror jag att Herren kommer snart med förlossning, har haft stora frestelser att övergiva allt vad religion är. Men Herren är trofast, och låter oss icke frestas över förmågan. Hos honom är nåd och kärlek. Jesus Christum är mitt enda hopp, på den klippan vill jag vila, som frälst mig. Herren hjälpe mig till sist. Din tillgivne broder.”

Till sist i detta brev tar jag med om en dopförrättning som hölls 1882. Följande kunde läsas i Aftonbladet den 7 februari: ”Ett baptistdop förrättades i Östhammar den 28 sistlidna januari tidigt på morgonen och under en stickande storm, då tvenne systrar, den ena först, den andra sedan, nedstego i en å fjärden öppen vak och läto döpa sig av baptistpredikanten Sjölander. Sedan den äldsta blivit ”saliggjord” (hennes egna ord efter dopet), stod hon kvar på isen, iklädd sin vita dräkt, under den tid som förflöt, medan den yngre nedsteg i vattnet och kvardröjde, under det prästen uppläste de vanliga bönerna.”

(Historiken ovan är hämtad ur krönikan ”Svensk baptism genom 100 år”.)

Brodershälsningar från Sigvard Svärd