På KM-förlaget 1982 gavs boken ”Banbrytaren” ut, författad av Leif Löwengren. Boken är en berättelse om baptistpastorn och pionjären Gunnar Jansén, som var verksam både i Skåne och Chicago. I samband med att en mötesserie avslutades i Örkelljunga i början på 1930-talet skulle man döpa dem som blivit frälsta. Vid den tiden hade man aldrig, enligt boken, varit med om baptistiskt dop i Örkelljunga. Men nu skulle det ske. Tidningarna skrev om det, för det var inte vilket dop som helst, och jag citerar från sid. 55 i boken:
”Två i samhället kända och respekterade män skulle döpas. Dopförrättningen skulle hållas nere vid den vackra Pinnån som flyter sakta genom samhället på sin väg mot havet. Redan en halvtimme innan dopförrättningen skulle äga rum tvingades man sända bud efter ordningsmakten. Det hade nämligen infunnit sig så mycket folk att man riskerade att tränga ner varandra i ån. Polisen fick därför spärra av ån med linor. Från alla håll hade folk kommit för att övervaka ”spektaklet”, som dopförrättningen kallades i folkmun. Allt ordnade sig till en riktig folkfest. För att bättre kunna se klättrade en del smågrabbar upp i träden vid strandkanten. Dopakten tog sin början. Man var just i färd med att sänka ner den första dopkandidaten då plötsligt en av grenarna som pojkarna satt på brast. Med ett plask föll allesammans ner i Pinnåns vatten under publikens våldsamma jubel och gapskratt. Talar man med äldre människor i Örkelljunga idag (alltså 1982, min anm.) så minns de ”di där” pojkarna som också blev döpta i Pinnån när den stora dopförrättningen hölls i början på 30-talet. På måndagen skrev lokaltidningen om den stora dophögtiden i Örkelljunga. I artikeln uppgavs att 1500 personer varit närvarande. Lokalbefolkningen hade tydligen gått man ur huse för att övervaka dopet.
Er broder i Jesus Kristus
Sigvard Svärd