25. Om friheten till väckelse kvävs av samfund

”Dopet i historisk belysning” är ett litet häfte skrivet av Natan Odenvik och utgiven av Förlaget Filadelfia. Mitt exemplar är från 4:e upplagan tryckt 1962. Här kommer ett citat från sidorna 15-16 rörande bibliskt dop i Sverige:

”Kanske någon frågar: När förekom bibliskt dop första gången i vårt land? Bestämt svar kan svårligen ges. Man vet dock, att dop i enlighet med Skriftens anda och bokstav blev levande för några ”väckta” i den svenska provinsen Ingermanland. Där utbröt tidigt den pietistiska väckelsen (i slutet av 1600-talet), och i samband därmed blev dopfrågan i någon mån aktuell. Men hur skulle de frälsta i Ingermanland få tillfälle att ta detta steg? Och var skulle det äga rum? I en svensk provins kunde det icke ske. Men Ryssland mottog dessa ”svärmare”. Man for över till det stora grannlandet och lät döpa sig. Efter hemkomsten sökte man hemlighålla saken för myndigheterna, ty Sveriges ortodoxa kyrka straffade hårt en sådan avvikelse från läran. Dock blev förhållandet känt i ett fall, och saken kom inför konsistoriet i Narva 1693. Kyrkostyrelsen visste ej, ”huruledes med deras avstraffande skulle förhållas” och vände sig därför till Karl XI. Konungen befallde konsistoriet att undersöka saken och näpsa de skyldiga. Dessa skall ”inför församlingen sin ånger däröver betyga, jämväl och till uppenbar skrift och avlösning komma”. Detta innebar bl.a., att de anklagade skulle flera söndagar under den offentliga gudstjänsten stå med blottad överkropp vid kyrkdörren (med ris i handen) eller knäböja vid pliktpallen. Sista ”botsöndagen” fick de framme på kyrkgången offentlig avlösning, förlåtelse för sitt ”brott” och blev åter upptagna i kyrkans gemenskap.”

De första tecknen på att den så kallade Jesusrörelsen i USA var på gång syntes 1967. Kalifornien var väckelsens födelseplats. I boken ”Guds eld över Sverige - Svensk väckelsehistoria efter 1945” (Förlaget Trons Värld Ordbild 1990, första upplagan), skriver författaren Fil. Dr. Torbjörn Aronsson på sidan 163: ”Den 31 maj 1967 hade Arthur Blessit, evangelist från Southern Baptist, sin första sammandrabbning med gatans folk. I Griffith Park i Los Angeles, där hippies hade ett s.k. Love-In, fick han efter en del palaver tillfälle att vittna om Guds kärlek. Fjorton personer öppnade sina hjärtan och tog emot Jesus…Arthur Blessit kom från Mississippi, där han slutat högskola och seminarium för att predika på heltid. Predikande tog han sig sedan igenom landet, bort till Kalifornien. Efter händelsen i Griffith Park tog Arthur varje kväll med sig evangeliet ut på Sunset Strip och angränsande gator i Hollywood, som var packade med tonåringar.”

Under två års tid bekände cirka 10.000 ungdomar här Jesus som sin Herre. För att få ordning på uppföljningen startade Arthur en bibelskola på dagtid för de nyomvända och samtidigt ett storfamiljshus i Los Angeles. Och Torbjörn Aronsson fortsätter på sidan 165: ”Ett av väckelsen centra blev snart Costa Mesa i södra Kalifornien. Där startades församlingen Calvary Chapel, vars pastor hette Chuck Smith. I närheten av Calvary Chapel, och understödd av denna, grundade en annan av Jesusväckelsens mest kända förkunnare, Lonnie Frisbee, Undrens Hus, ett kristet kollektiv med syfte att hjälpa och rehabilitera drogmissbrukare. Deltagarantalet i Calvary Chapels möten ökade explosionsartat. På två år växte det från 150 till ett par tusen, av vilka de flesta på ett eller annat sätt kommit i beröring med förkunnelsen i Undrens Hus. Endast under 1970 överlämnade sig 4000 till Jesus och mer än 2000 döptes i Stilla Havet. Under samma tid öppnade de nyomvända nya centra för förkunnelse och gemenskap i Kalifornien, Arizona, Nevada, Oregon och Idaho.”

Det går inte att komma ifrån utan att en fråga måste ställas rörande Jesusrörelsen. Hade den uppstått utan att den ”frie” predikanten Arthur Blessit hade kommit till Los Angeles? Det fanns ju kyrkor, församlingar och samfund på plats långt före honom, men inget liknande hände genom deras verksamhet. Och hur hade det gått om man från dessas håll på en gång hade börjat styra och ställa med den plötsligt uppkomna väckelsen? Troligtvis hade inte dessa 2000 som döptes i Stilla Havet 1970, blivit döpta.

Här är det ändå lätt att slå fast att grupper av ”fria kristna” utanför rådande församlingar, som börjar gott, snart blir sekter. För detta finns det många historiska belägg. Men det är inte bättre när stora kyrkor och samfund genom sekularisering och obibliskt förmynderi blir villoläriga och sekteristiska. Det är värre. Då kan det gå som i Ingermanland 1693, eller som i Göteborg efter dopförrättningen i december 1848 vid Käringberget, då dopförrättaren F. O. Nilsson två år senare landsförvisades.

Med sanningen som grund för väckelse i vår tid!

Sigvard Svärd