18. Dopförrättning år 1862

Från krönikan ”Svensk baptism genom 100 år”, Baptistmissionens bokförlag 1948, tar jag följande från sidan 75 under rubriken ”En dopdag i Medelpad”:

Pingstdagen dem 9 juni 1862 blev den då 15-årige Carl Gustav Lagergren frälst. Carl Gustav bodde och uppfostrades hos sin morbror, eftersom hans ensamstående mor i Brunflo i Jämtland inte kunde ta hand om honom. Den 24 augusti samma år höll baptistförsamlingen i Indal ett enskilt möte i en sal på övre våningen i Högsjö gård. Där avlade Carl Gustav och två unga kamrater till honom, bekännelse om sin tro på Jesus Kristus inför dopförrättningen i den insjö som låg strax nedanför gården.

Närvarande var hans mor som genom dop tillhört en baptistförsamling sedan ett par år tillbaka. Detta hennes steg och den nya trosvisshet som kom till uttryck i hennes brev, hade mäktigt gripit tag i den unge Carl Gustav. Hemmasägare C. J. Zetterqvist tjänade som dopförrättare. Carl Gustav formulerade sig så här efter dopet:

”Det var en av mina lyckligaste dagar på jorden. Lycklig såsom en ur buren lössläppt fågel kom jag till dessa okonstlade och allvarliga Guds barn, för vilka jag berättade mina andliga erfarenheter. Det var icke ett torrt öga i det väl fyllda rummet. Med lätta och glada steg gingo vi ned till sjöstranden, där icke så få åskådare samlats.

Dagen var strålande klar. Hur skönt och ljuvligt det kändes, när den reslige dopförrättaren räckte mig handen och förde mig ut ett stycke från land, varpå han i Faderns, Sonens och den helige Andes namn sänkte mig ned i `Jordans´ vågor och reste mig upp igen. Jag tyckte jag såg himmelen öppen, då jag kom upp ur vattnet, och jag prisade Gud, att jag var både begraven och uppstånden med Kristus genom dopet till döden. Ingen kunde vara så lycklig som jag kände mig, om möjligen icke hon som först av alla hälsade mig välkommen till Guds församling och med glädjetårar i ögonen slöt mig till sitt hulda modersbröst. Hennes böner var så långt besvarade.”

Från er broder i den kristna tron

Sigvard Svärd