98. Frihet och öppenhet

En ny bok har sett dagens ljus. Den heter ”Vi behöver en ny reformation”, utgiven på PLM  Förlag och författad av Lennart Magnerot, som både verkat i pastorstjänst och arbetat som lärare.  Undertiteln på boken lyder: ”Profetisk vägledning för frikyrkan i Sverige”. Tänker i ett par infobrev citera något från boken - och håller mig i detta brev till sidorna 49-50:

”Vi måste snart återvända till friheten i Kristus, kära syskon. Redan i den judiska synagogan rådde stor frihet att vara aktiv. Samme Rune Söderlund (universitetslektor, som tidigare hänvisats till i boken, min anm.) gör oss uppmärksamma på att Jesus vid ett lördagsbesök i Nasarets synagoga blev ombedd att läsa dagens profettext. När han hade gjort det fick han även tillfälle att kommentera det lästa, vilket Jesus gjorde på sitt mycket kärnfulla sätt: ´Idag har detta Skriftens ord uppfyllts i era öron´. Nu kan någon hävda att hans spontana medverkan berodde på att han redan var välkänd för gemenskapen. Det stämmer dock inte.

När Paulus och Barnabas under sin första missionsresa stannade till i Antiokia blev de som gäster, mitt under gudstjänsten, också erbjudna att säga något. Paulus tar tillfället i akt och håller en lång spontan predikan om den judiska historien och frälsningen genom Jesus Kristus. Efter gudstjänsten slår besökarna följe med missionärerna och ber dem ihärdigt att predika även nästa sabbat. De tackar ja till erbjudandet och kommande lördag är synagogan i Antiokia överfull av förväntansfulla åhörare, både judar och hedningar. Då slår avundsjukan till hos de judiska ledarna. Man börjar argumentera mot allt vad Paulus säger och förlöjligar både honom och Barnabas på olika sätt. Paulus erbjuder då frälsningen till de hedningar som deltar i mötet, vilket gör att flera av dem kommer till tro. Tack vare friheten och öppenheten i gudstjänsten blev dessa människor frälsta och vunna för Kristus.

Om redan synagogans gudstjänster firades i relativ frihet, hur mycket mer ska då inte vi göra det? Den första kristna kyrkan förstod att slå vakt om den totala friheten i Kristus. Denna tidiga gemenskap var inte förstörd av nedärvda traditioner och religiösa mönster av den enkla orsaken att det inte fanns några mallar att efterlikna. Den skapade därför sin alldeles egna och fräscha möteskultur. Det skedde både utifrån förkunnelsen och så småningom även från den skriftliga undervisningen, som började cirkulera i församlingarna. Att den judiska kristna församlingen i Jerusalem hade synagogans sabbatsgudstjänst på näthinnan är givet, men det hindrade dem inte från att skapa en ny och ännu friare mötesordning.

Urkyrkans liv finns beskrivet främst i Apostlagärningarna. Där framträder bilden av en djärv och trosviss samling nyfrälsta män och kvinnor, men ständigt hotade av förföljelse. När församlingen föds den första pingstdagen sker det genom att den utlovade helige Ande utgjuts genom en kraftfull manifestation. Lågor som av eld sätter sig på var och en av dem och alla uppfylls av Anden. Lägg märke till att själva starten för församlingslivet grundas på en spontan och övernaturlig händelse.

Här har vi något att fundera över. Svensk frikyrka är idag märkligt ljum inför det övernaturliga. Vi är rent av på gränsen till förakt för Andens yttringar. Vi ser hellre naturliga och mänskliga lösningar på våra bekymmer än att Gud ska ingripa på sitt sätt. Denna rädsla har säkert många orsaker. En del har blivit så brända av talet om det övernaturliga, att man inte längre vågar öppna sig för Andens gåvor. Att helt stänga dörren för Anden är dock inte lösningen. Resultatet blir en kraftlös och apatisk församling präglad av fruktan.

Kan du föreställa dig urkyrkan utan sina mirakler och övernaturliga händelser? Hur skulle det sett ut? Du kan förslagsvis se dig omkring i vilken svensk frikyrka som helst för att få svaret. Våra kyrkor är idag tydliga exempel på vad som sker när Gud mest begränsas till hjärna och förnuft. Vi måste våga öppna oss för Guds kraft istället för att nöja oss med skenet av gudsfruktan.

I urkyrkan räknade man kallt med Guds övernaturliga ingripanden. Andens gåvor var i funktion dygnet runt. Det fanns inga bönämnen som var för små eller för stora. Man bad lika trossvisst för maten för dagen som för att döda skulle uppstå. Det fanns däremot ingen tid för vare sig religiös underhållning eller rituella akter. De första kristna var istället upptagna med att överleva och att göra det som deras Mästare bjudit dem.”

Nåd och frid från Herren Jesus Kristus!

Sigvard Svärd