83. Frihet åt pingstförsamlingar - 2

Återkommer här med ytterligare ett infobrev byggt på Alf Lindbergs avhandling från 1991: ”Förkunnarna och deras utbildning - Utbildningsfrågan inom Pingströrelsen, Lewi Pethrus ideologiska roll och de kvinnliga förkunnarnas situation”. Citerar från sid. 282-287:

”Av allt att döma hade LP (Lewi Pethrus, min anm.) uppfattningen att det inte ingick i Vigselnämndens uppgift att utgöra någon sorts PR:s (Pingströrelsens, min anm.) ´högsta instans´ i lärofrågor. Nämndens beslut att på angivet sätt (se mitt infobrev nr 82) söka ställa Södermalms Fria församling utanför PR hade knappast heller vunnit hans bifall, om man skall döma efter det ställningstagande han tidigare tagit i liknande fall. I en diskussion (1954, min anm.) vari Svenska Missionsförbundets dåvarande ledare Axel Andersson enligt LP ´angrep oss för den fria församlingstanken och påstod att samfundsförsamlingarna var lika fria som pingstförsamlingarna´, yttrade Andersson bl.a. att ´det enda Svenska Missionsförbundet kan göra gent emot de enskilda församlingarna utan deras eget medgivande är, att det kan utesluta en församling som vandrar ovärdigt Kristi lära, alldeles såsom en församling kan utesluta en av sina medlemmar på grund av samma orsak´.

På detta replikerar LP med följande argument: ´Var står det skrivet, att någon organisation har rätt att utesluta en Guds församling? Ha vi något Herrens bud eller någon apostlarnas föreskrift om en sådan uteslutning, eller finns det något exempel därpå i Nya Testamentet?´ Med anledning av att det inte finns något exempel i Skriften på att en församling uteslutits, säger LP att ´därför är det enligt min mening en mänsklig förhävelse att åstadkomma en  organisation, som tager sig rätten att intaga och utesluta Guds församlingar´. LP avslutar sitt inlägg med följande deklaration (se fotnot sidan 282): ´Nej, detta är ett vanvördigt sätt att behandla ´den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundfäste´. Ingen Kristi församling har rätt att på detta sätt skänka bort sin gudagivna auktoritet och ställa sig under en myndighet, som icke med ett ord är omtalad i Skriften´.

Enligt Djurfeldt (Olof, min anm.) ´brottades LP mycket med frågan om väckelsen framtid. Han var rädd för institutionalisering och förkyrkligande. Han fruktade för att det skulle komma en tid då pingstväckelsen stängde för väckelsen på samma sätt som Baptistförbundet uteslöt den unga Filadelfiaförsamlingen i Stockholm 1913´….Beträffande frågan om PR utgör ett samfund på linje med de övriga i vårt land vill vi till belysning av denna fråga först citera ett brev från föreståndaren för Södermalms Fria församling, pastor Bror Spetz. I detta förnekar Spetz att han för sin del lämnat pingstväckelsen. ´Min uppfattning är att det som ursprungligen uppstod och kallades pingstväckelse, där är jag allt fort kvar. Jag menar att pingstväckelse är ett odefinierbart begrepp. Pingstväckelsen är en kraft som ingen kyrka kan ha monopol på eller ensamrätt till. Ingen institution kan utesluta mig från (ur) det som vi enligt Apg. kallar pingstväckelse. Pingströrelsen med dess olika organ och ledande personligheter fungerar och agerar som ett samfund. Men själva förnekar de och vill icke tillstå att de är ett samfund. Om Pingströrelsen är ett samfund ? - tillhör jag inte´…

I förarbetet till 1951 års religionsfrihetslagstiftning, som kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts proposition 1951:100, ges ett uttryck för hur man betraktar och definierar de frikyrkor som har s.k. samfundsstyrelse. ´Enligt en frikyrklig, redan på 1500-talet i England utbildad uppfattning skola församlingarna betraktas som självständiga och oberoende av varje överordnad kyrkostyrelse. I den mån de frikyrkliga i vårt land ansluta sig till denna uppfattning, torde de betrakta de större sammanslutningar endast som organ för vissa begränsade, gemensamma uppgifter. Det förekommer att frikyrkoförsamlingar, t.ex. inom Pingströrelsen avvisa tanken på en större sammanslutning såsom oförenlig med rörelsens grundsatser…´”

Med önskan om Guds frid från

Sigvard Svärd