81. Grunddrag i Lewi Pethrus teologi

Fredagen den 30 mars 1990 försvarade Carl-Gustav Carlsson sin teologie doktorsavhandling, ”MÄNNISKAN, SAMHÄLLET OCH GUD - Grunddrag i Lewi Pethrus kristendomsuppfattning” (Lund University Press). I sin inledning (sid. 7-8) skriver Carlsson: ”När uppgiften bestäms till att beskriva LPs kristendomsuppfattning med särskild hänsyn tagen till hans syn på människan, samhället och Gud… För mitt sätt att närma mig uppgiften spelar en text i vilken LP, utan att hylla trosbekännelser, inte desto mindre sammanfattat i en teologi i trosbekännelsens form, stor roll.

Trosbekännelsen lyder: ´Vi tro, att Gud är densamme. Vi tro, att Jesus är densamme. Vi tro, att den Helige Ande är densamme, och då verkar Han också på samma sätt, bara Han får rum och mottaglighet.´ Nyckelordet om Gud i bekännelsen är ´densamme´, ett ord som används för att beteckna oföränderlighet, ordning och möjligheter. LP skiljer mellan ´Gud är´ och ´Gud verkar´ och antyder att korrespondensen mellan de båda tar människans hållning i beaktande. Människan förutsätts ha kapaciteten att ge Gud ´rum och mottaglighet´.”

Fortsätter att citera från sid. 41-42 i avhandlingen: ”Vi kan därmed konstatera att LP principiellt på ett djupare plan inte var motståndare till eller ointresserad av läromässig ordning”, och Carlsson hämtar följande från Lewi: ´De lärouppfattningar, som varit kännetecknande för pingstväckelsen, sammanfaller till stor del med äldre ortodox luthersk uppfattning men skiljer sig dock därifrån på flera punkter. I fråga om helgelsen är den i hög grad påverkad av den wesleyanska (metodistiska, min anm.) uppfattningen. I dop- och församlingsfrågan sammanfaller dess åsikter med den äldre baptismens. Läran om andedopet, de andliga gåvorna och tjänsterna är ju mest kännetecknande för vår rörelse. I detta avseende har den knappast någon föregångare sedan apostlarnas dagar.´

Nu till sidorna 116-117: ”´Den apostoliska församlingen´ är en vanlig ordsammansättning i LPs skrifter även om detta uttryck lika gärna kan utbytas mot ´den bibliska församlingen´. Oavsett formulering möter här den normativa aspekten. Den apostoliska församlingen ´är mönsterbilden för Kristi församling i alla tider´. Till mönsterbilden relaterar LP framför allt tre ting: församlingens grund, funktion och uppdrag. Om den grunden raseras faller hela byggnaden den till marken. ´Vi har apostlarna ibland oss i deras vittnesbörd om Herren Jesus, och hans verk och uppståndelse. Det är på detta sätt, som församlingen är byggd på apostlarnas och profeternas grund.´

Grunden är garantin för enheten. ´Att alla lokalförsamlingarna äger samma apostlar och genom dem samma grundval och samma undervisning - det borde vara en mäktig sammanhållande förbindelselänk för vår tids församlingar, såsom det var medan apostlarna levde.´ Vidare ligger i citatet uppgiften att föra vittnesbördet vidare. LP uppfattar missionsverksamheten som ´en apostolisk gärning alltfort´. Enligt Carlsson, i några korta satser - där distinktionen inre-yttre spelar stor roll - ser LPs syn på den universella församlingen (alla kristna sammantaget över hela jorden) ut så här: ´Dopet t.ex. är en yttre, synlig handling, som uttrycker en inre upplevelse hos människan. Över de inre erfarenheterna kan endast människan själv och Gud döma.´ Med detta tänkesätt i ryggen kan LP således skriva: ´Det finns väl ingen bland de troende och döpta, som betvivlar, att det finns massor av kristna, vilka äro levande Guds barn utan att vara döpta som troende. Vi tro däremot, att de måste vara troende och levande kristna innan de skola bli döpta.´ Den universella församlingen är enligt LP därför summan av alla troende i alla tider och i alla kulturer och inte summan av alla lokalförsamlingar uppbyggda enligt bibelns mönsterbild: ´Varje själ, som kommer till levande tro på Kristus, blir därigenom en lem i Kristi kropp och således även en lem i Kristi universella församling, även om han aldrig har sett eller hört talas om en lokalförsamling´…

Meningen med och glädjen i en människas liv (sidan 121) är att hon ska vara Guds redskap, Tanken riktar blicken dels till människans ursprung, dels till hennes uppgift i världen. Skapad av Gud med väsenslikhet med honom är hon unik i tillvaron och har ett behov av Gud som i det närmaste utgör hennes natur…Människan frälses från synden och det onda (sidan 292) genom att överlåta sin vilja eller rätten att bestämma över sitt liv åt Gud. När människan frälses innebär det att hon ställes under Guds makt och i ökande grad inser sitt fullkomliga beroende av Gud. Än tydligare markeras detta genom erfarenheten av Andens dop.”

Med Kristi kärlek!

Sigvard Svärd