77. Vad hindrar att jag blir döpt? - 2

Uppskattar mycket att den yngre pingstpastorn Tigleth Malkey i en tid som denna - då många av hans kollegor i samma åldersklass intar en försiktig hållning till Bibelns lära om troendedopet - tog sig för att 2014 ge ut en teologisk kampskrift i ämnet med titeln ”Vad hindrar att jag blir döpt?” Kan bara säga tack Gud för boken och utrycka all heder åt Tigleth som skrivit den!

I detta mitt andra infobrev om bokens innehåll fortsätter jag att citera från författarens eget förord, se sidorna 7-10: ”Som nyfrälst (Tigleth var då 17 år) brottades jag själv med frågor som ”Jag är ju döpt…behöver jag döpas igen?” ”Är det inte fel att döpas två gånger?” ”Jag är ju redan kristen, vad blir jag nu?”…Jag lovade i alla fall mina föräldrar att trots allt inte döpa mig förrän jag hade fyllt 18 år, för då fick jag fatta mina egna beslut enligt dem. Och i respekt för dem väntade jag.

Men även då jag hade fyllt 18, ville jag verkligen inte gå emot mina föräldrar. Vi har alltid haft en bra relation och de betyder oerhört mycket för mig. Att nu gå emot deras önskan var väldigt jobbigt för mig. Jag försökte verkligen få dem att förstå att jag inte i och med dopet bytte kultur eller folkgrupp, men det var svårt för dem att acceptera mitt beslut. De har så klart alltid försökt att se till mitt bästa.

Dagen kom då jag blev myndig och dopbeslutet hade hunnit bli ännu mer rotat i mig. Jag minns fortfarande detaljerna från den där onsdagskvällen i dopgraven i Pingstkyrkan i Södertälje. Medan jag klev ner i det småkalla vattnet tänkte jag: ”Det kommer att kosta mig allt”.

Plötsligt såg jag som i en vision att Jesus stod i vattnet och log mot mig. Han hade själv blivit döpt som vuxen och nu skulle jag följa i hans fotspår. Det styrkte mig och oron lämnade mig som om svarta korpar flög mot skyn. Jag följde Jesus i dopet och det var en oerhört stark upplevelse. Där och då bestämde jag mig - hela mitt liv ska jag följa Jesus. Det var en total överlåtelse! Man måste lyda Gud mer än människor, står det i Apostlagärningarna 5:29.

Under de följande åren såg vi många ungdomar komma till tro. Flertalet av dem hade vuxit upp antingen i den katolska eller den ortodoxa kyrkan. Alla ställdes inför samma dilemma. De fick försvara sin övertygelse om dopet och mötte oanat motstånd. Ofta var de för tunt utrustade i ämnet och kunde enkelt övertygas om att barndopet är det rätta, och man använde historia eller tradition som bevisande argument.

Jag anser att Bibeln måste komma först bland argumenten. Det finns inga bevis någonstans i Nya Testamentet för att barn skulle döpas och därför tror jag inte på begjutning av barn eller det som kallas barndop. Jag tror egentligen inte på ”vuxendop” heller. Det jag tror på är bibliskt dop, där en medveten person tror och låter döpa sig efter en modell som finns i Nya testamentet. Det väcktes en längtan hos mig att skriva en bok om dopet, för att kunna hjälpa personer som brottas med samma frågor som jag hade. Min övertygelse är att Gamla och Nya testamentet bör vara det enda rättesnöret för den kristna kyrkan.”

Avslutar med ett citat från bokens epilog, sidorna 91-92: ”Jesus är ditt exempel. Han ber dig inte att göra något som han själv inte har gjort. Du kan luta dig på att Jesus själv har gjort det…Våga ”take a stand” på samma sätt som Jesus ”took a stand” när han hängde naken på korset för dig. Han gjorde det för att han ansåg att du var värd det. Visa nu honom att han är värd att lyssnas på och följas. Glöm inte heller att du är ett exempel för dina vänner och dem som ser på dig. Om du gör det så kommer ditt vittnesbörd bli mer än bara ord. Du visar att detta med Jesus är på riktigt.”

Maila till info@sodertaljekyrkan.se om du är intresserad av att beställa boken.

Sigvard Svärd