76. Vad hindrar att jag blir döpt? - 1

Överskriften till detta infobrev är densamma som titeln på en bok på 93 sidor som kom i tryck 2014, författad och utgiven av den - till skillnad från mig - unge pingstpastorn Tigleth Malkey. Han förestår den 2007 grundade Södertäljekyrkan, en andra pingstförsamling i just Södertälje. Boken, som jag kan lämna goda rekommendationer om, kan bäst beställas via info@sodertaljekyrkan.se

Från bokens förord av Tigleth citerar jag från sidan 7-9: ”Med den här boken önskar jag hjälpa människor som liksom jag efterfrågade klarhet i dopfrågan. Jag tog beslutet att följa Jesus och göra Honom till Herren i mitt liv, en sensommarkväll i augusti 1998. Jag gick fram på en frälsningsinbjudan vid ett kvällsmöte som Pingstkyrkan i Södertälje arrangerade. Jag sa ”ja” den kvällen, och blev född på nytt. Liksom många i Södertälje är jag assyrier och har vuxit upp i den syrisk-ortodoxa kyrkan. Min barndom var fin och jag växte upp i en kärleksfull familj och en härlig släkt. Men när jag tog beslutet att följa Jesus, blev plötsligt dopfrågan mycket kontroversiell. Hur skulle jag göra med dopet?

Jag läste om dopet i Bibeln och bestämde mig för att följa Jesus i dopet. Glad och lycklig berättade jag detta för min mamma, men jag mötte inte den reaktion jag hade väntat mig. ”Va? Du är ju född kristen!” Även i min omgivning mötte jag alla möjliga reaktioner. Frågor som till exempel ”Det är ju synd att döpas två gånger”, ”Du lämnar och sviker ditt folk” och ”Ska du bli protestant?”. Hemma hade vi flera samtal om dopet och i sin omsorg om mig så bokade min pappa in ett möte med den syrisk-ortodoxe biskopen och olika präster medan familj och vänner försökte förstå sig på mig. Jag träffade även präster på eget bevåg, för jag ville verkligen göra rätt och de starka reaktionerna fick mig att tvivla. Jag minns att jag sträckläste Bibeln och letade efter allt som handlade om dopet.

Alldeles ny i min tro på Jesus följde jag med min pappa till den syrisk-ortodoxa kyrkan för ett möte med biskopen. Jag minns det så väl. Jag var 17 år, gick i andra ring och var nervös att möta honom. Pappa och jag gick in i hans stora kontor och längst in satt han på en tronliknande plattform. Rummet var rökfyllt och jag såg att han hade en cigarett i ena handen och en kopparormsstav i den andra. Själv hade jag med mig min bibel och jag minns att det första han sa var: ”Ska du ha med den där, då behöver vi inte ens diskutera”, och så pekade han på min bibel med ciggen i handen.

Eftersom den ortodoxa och även den katolska kyrkan inte bygger sin teologi enbart på Bibeln utan även på tradition och historia, inrymmer deras tro både helgondyrkan, barndop och flera andra trosuppfattningar. Efter mötet förstod jag att all teologi bygger på vilka källor man har. För mig var det självklart att det bara är Bibeln som gäller och inget annat. Tradition och historia kan vara till hjälp, men de är inte rättesnöret för min tro. När jag var liten och gick i förskolan brukade vi leka viskleken. Alla barn satt på rad och skulle viska ett ord i kompisens öra. Ordet som uppfattades skulle sedan viskas vidare i nästa öra, och så fortsatte det till siste man. Den som satt sist fick säga högt det ord han eller hon uppfattade. I 90 % av fallen blev slutresultatet heltokigt. Ursprungsordet hade blivit något helt annat. Jag hävdar att samma sak händer när man inte går tillbaka till den teologiska ursprungskällan. Om man slutar att läsa Guds Ord och i stället förlitar sig på tradition, så riskerar man faktiskt att det till slut blir en annan religion.

Låt mig ge dig en annan liknelse. Jag tar med en ostämd gitarr och vill låta stämma den i musikaffären. Därefter möter jag en vän som också vill stämma sin gitarr, och han stämmer den efter min nystämda gitarr. Samme vän går hem och träffar Abbe, som också vill stämma sin gitarr. Han stämmer sin gitarr efter vännens. Låt oss säga att det fortsätter så med tio gitarrer. Tror du att den tionde gitarren låter likadant som musikaffärens? Troligtvis inte!

Därför vill jag med stor passion understryka följande: Bibeln måste var modellen, formen och läran vi predikar och utövar som kristna. Jag brukar lite skämtsamt säga att jag nu är ortodox på riktigt, eftersom ortodox betyder renlärig. Jag menar att jag är ortodox när det handlar om bibeltolkning, men evangelisk och karismatisk när det handlar om liv och form.”

Återkommer i brev 77 med ytterligare material från Tigleth Malkeys kampskrift för det bibliska troendedopet.

Sigvard Svärd