71. Pingstväckelse i Lappland

Nu kommer det sista brevet om Pingstväckelse i Lappland utifrån Lars Samuelssons avhandling 1983, ”Väckelsen vägar”. Jag citerar från sidorna 63 och 64.

”Den andra pingstförsamlingen inom Lycksele socken och den fjärde inom Ume Lappmark bildades den 18 sept. 1919 i Husbondliden. Av flera orsaker kom den att bli en av de mest omtalade pingstförsamlingarna i Lappmarken. Dels blev den moderförsamling till församlingarna i Lycksele tätort och i Vormsele, dels har den sedan 1919 stått som inbjudare till den bibelstudievecka, som brukar kallas för Lapplandsveckan. Dessutom har den över hela landet kände Rudolf Danielsson i några perioder varit församlingens föreståndare. Han kallades ofta att biträda med andliga och praktiska råd och synpunkter, då församlingar bildades på andra håll i Lappland, varför de idéer och den ordning som fanns i Husbondliden togs upp på många andra håll. Danielsson i sin tur stod i nära förbindelse med Lewi Pethrus och Stockholms Filadelfia.

Under våren och sommaren 1919 hade som tidigare sagts dopförrättningar hållits i Husbondliden. Rudolf Danielsson hade varit en av undertecknarna av det vid bibelstudieveckan 1919 i Kölingared gjorda uttalande mot samfundsorganisationerna. Därför förvånar det knappast att han på hösten 1919 väljs till föreståndare för den pingstförsamling, som då ordnas i byn. En resande predikant rapporterar från Husbondlidenbygden att Herren där ´fått utföra stora ting´ och att en ´biblisk församling´ blivit ordnad. Vidare påpekar han att församlingen har en god ledning och mest består av unga människor.

År 1914 hade en stark väckelse dragit fram över Husbondlidenbygden och den helige Ande hade utgjutits ´som aldrig tillförne´. Från denna tid utkallades en skara män och kvinnor, de flesta unga, från synden och världen för att ´när tiden var inne´ slutas helt tillsammans för att utgöra vad Nya Testamentet kallar ´den levande Gudens församling´. De bibliska sanningarna om sann och levande tro till rättfärdighet och helgelse, dop i vatten och helig Ande samt den hittills helt okända sanningen om den nytestamentliga församlingen trängde på ett förunderligt sätt fram i ett ljus av klarhet som kom många att utan förebehåll viga sina liv helt åt Gud och söka förverkliga dessa sanningar i liv och lära.´

Formuleringarna, utomordentligt karakteristiska för pingstpionjärernas sätt at uttrycka sig, är Rudolf Danielssons, som i församlingens 25-årsjubileum nämner om de ivriga bibelstudierna om den bibliska församlingen, som föregick församlingsbildandet. Och han fortsätter i samma för pingströrelsen utmärkande stil: ´Efter att på detta sätt ha bedit och grundligt studerat Guds ord fann man tiden vara inne för att som det heter ´ordna vad som fattas´. Nu var stunden inne att gå till verket och ordna en biblisk församling. Gripenheten var stor och ansvaret ännu större. Vid bildandet begärde 17 personer medlemskap. Den 1 jan. 1920 hade antalet stigit till 35. Fem år senare hade församlingen 91 medlemmar och vid årsskiftet 1929/1930 101, trots att egen församling 1925 bildats i Lycksele kyrkby. Kapell invigdes sommaren 1921 i närvaro av bl.a. Lewi Pethrus.

Hösten 1920, ungefär samtidigt med att Stensele får sin tredje ´fria´ församling i Pauträsk, får Lycksele sin tredje, nämligen i Fäboliden i socknens västra del inte långt från ´fallarcentrat´ Vinliden. Vilhelm Eclundh, uppväxt i Fäboliden, äldstebroder där vid pingstförsamlingens tillblivelse och under många år verksam som predikant på olika håll i landet, skildrar på sitt dramatiska sätt vad som hände: ´Ett frihetens evangelium har nått våra hjärtan och frigjort syndens trälar. Halleluja…Vi  äro här en liten skara, som Gud har fått lösa ifrån fördomar och världens barnaläror. Pris ske Gud…Nu är här en fri, biblisk församling. All ära åt Jesus. Församlingen beder nu och väntar att Gud ska sända några eller något frigjort vittne hit upp.´

I församlingens 35-årsberättelse presenteras några förkunnare som före församlingsbildandet verkat i bygden, bl.a. Rudolf Danielsson, Napoleon Bjuhr, Hjalmar Ax, E.J. Lyxell, Vilhelm Eclundh och Gustaf Carlsson. Den första dopförrättningen i Fäboliden hade som nämnts ägt rum 1918 med Oskar Johansson från Alsmark nära Fäboliden som dopförrättare. Själv hade Johansson redan 1913 blivit döpt i HF:s Götabro. Han väljs till den nybildade församlingens föreståndare och förblir i den uppgiften till 1930…Ovanligt många ´vittnen´ har utgått från den lilla församlingen i Fäboliden. I 35-årsberättelsen nämns ett dussin vid namn.”

Alla läsare av detta brev önskas ett heligt och härligt 2015!

Sigvard Svärd