Nya testamentets lära om dopet i vatten

Nya testamentets lära om dopet i vatten

I Hebr. 6:1-2 heter det: ”Låt oss därför inte uppehålla oss vid det man först får lära sig om Kristus utan gå vidare till det som är avsett för vuxna. Vi kan inte börja om med grunderna: omvändelsen från döda gärningar, tron på Gud och läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom.”

 

Det finns således en nytestamentlig/biblisk lära om dopet i vatten. I Apg. 2:38 svarar aposteln Petrus så här på en fråga från folket, efter det att han hade predikat om att Jesus är Herre: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder”. Och i Mark. 16:16 säger Jesus: ”Den som tror och blir döpt skall räddas.” Ordet döpare, baptist kommer från den grekiska grundtextens baptistes.

 

Alltså den som låter sig bli doppad i vatten, nedsänkt i vatten, översköld av vatten, helt tvättad i vatten skall räddas. Vattendopets betydelse bekräftas av Jesus själv (fast i hans sak hade det inget med syndaförlåtelse att göra), i Matt. 3:13-15: ”Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: `Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.´ Jesus svarade: `Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.´ Då lät han det ske.”

 

Vatten

Bibeln berättar inte för oss varför Gud har valt att låta vatten, mycket vatten, ingå i en människas andliga räddning. Men vi har att acceptera Guds vilja och plan, även om vi inte förstår honom. Vi får gilla läget, även om det inte är lätt eller känns relevant. Det finns dock förebilder i Bibelns Gamla testamente till det kristna dopet i Bibelns Nya testamente. Förebilder som illustrerar innebörden av dopet i mycket vatten.

 

T.ex. står det ihop med att Gud skapade världen (1 Mos.1:2): ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.” Eller tänk på Noas ark i syndafloden (1 Mos. 7:17): ”Då kom floden över jorden. Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden.” Eller jämför med Israels barns vandring genom Röda Havet (2 Mos. 14:22): ”…och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor.” Man kan också i sammanhanget ta med berättelsen om den olydige profeten Jona och stormen (1:15): ”De tog Jona och kastade honom överbord, och havet upphörde att rasa.”

 

Med detta som bakgrund blir det helt följdriktigt det vi läser i Joh. 3:22 om floden Jordan och ”Döparen”: ”Och Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där var det gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta.”

 

Kristusliv

Vad säger Bibelns Nya testamente om dopets verkan? Vad händer inom en människa som genom tro på Jesus Kristus omvänt sig till Gud? Jo, i 1 Petr. 3:21 berättas det, att det inte är den biologiska kroppen som görs ren från smuts i vattendopet, men väl att man ”med gott uppsåt vänder sig till Gud”. Kol. 2:11-12 säger, att vid denna begravning i vatten ända ned i dödsriket, så skärs det gamla syndiga livet bort. Den syndiga andliga ”kroppen” tas bort, och den som döps uppstår till ett nytt liv. I Tit. 3:5 kallas det för ett bad som ”återföder och förnyar”.

 

Vid Paulus (då Saulus) omvändelse yttrades bl.a. följande (Apg. 22:16): ”Tveka inte! Åkalla hans (Jesu) namn och låt dig genast döpas och tvättas ren från dina synder.” I dopet dör vi bort från synden och uppstår till att leva ett Kristusliv. Det är att komma in i Jesus Kristus, att förenas med honom och skyddas av honom. Men också att förenas med dem som tidigare har blivit frälsta – lärjungafolket, församlingen, som det lyder i Apg. 2:47: ”Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta (omvända och döpta) och förena sig med dem.”

 

Döp dem!

Och det var inte endast för några få handplockade människor som frälsningen skulle gälla. Nej, Jesus säger till sina lärjungar i Matt. 28:19: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn”.

 

Berättelsen i Apg. 8 om evangelisten Filippos och den etiopiske hovmannen beskriver i stora drag vad det kristna dopet har för grund och hur det går till. Hovmannen åker i sin vagn och läser profeten Jesajas bokrulle (kap. 53) och Filippos sitter bredvid honom, verserna 34-38: ”Hovmannen frågade Filippos: `Säg mig, vem talar profeten om – sig själv eller någon annan´ Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: `Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?´ Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom.”

 

* De fetstilda markeringarna i ovanstående bibeltexter är gjorda av mig.

 

Sigvard Svärd