Att bevara evangeliets sanning

Att bevara evangeliets sanning

Efter sin uppståndelse sade Jesus till sina lärjungar att de skulle gå ut och göra alla folk till lärjungar. Nu handlade det inte längre bara om Israel, om judafolket. Utan alla hednafolk skulle få höra glädjebudskapet om Jesus Kristus. Aposteln Petrus var den förste som fick gå och predika för hedningar. Gud sände honom till officeren Kornelius i Cesarea.

 

När han sedan kom tillbaka till Jerusalem blev han anklagad för att ha ”besökt oomskurna män och ätit tillsammans med dem” (Apg 11:3). Och det var förbjudet för judar att umgås med hedningar (Apg 11:28). Men Petrus berättar att hedningarna hade blivit döpta i den helige Ande, precis som på pingstdagen, och då lugnade sig judarna och prisade Gud. Efter detta förstår vi, av ett ord vi strax ska citera, att Petrus brukade äta tillsammans med de frälsta hedningarna.

 

Just aposteln Petrus har i sitt andra brev förutsagt att det bland de troende kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. Och nu blev en villolära aktuell bland de kristna.

 

Några som hade kommit ner från Judeen [till Antiokia] började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. (Apg 15:1-2)

 

Det fanns nu en stridsfråga, en tvistefråga, som man sökte svar på. Och det uppstod oenighet mellan villolärarna och Paulus och Barnabas. De kom i en allvarlig tvist. Och man beslutade att de skulle försöka reda ut frågan hjälp av apostlarna och de äldste i Jerusalem. Men innan vi ser på hur det gick i mötet i Jerusalem ska vi se på vad Paulus skriver om denna situation i Galaterbrevet.

 

I inledningen till sitt brev till församlingarna i Galatien skriver han att det är några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. (Gal 1:6-8) Paulus säger:

 

[O]m ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er. ...[V]ar och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. (Gal 5:2-4)

 

Det är väldigt viktigt att vi tänker oss för så att vi inte hamnar i en gärningslära. Så att vi inte börjar utföra meningslösa ritualer i tron att det ska hjälpa oss i kontakten med Gud. Vi är fria från människors påbud. Och det Gud främst är intresserad av är våra hjärtan: Att vi tillber i Ande och i sanning. I Galaterbrevet berättar Paulus om hur han for upp till Jerusalem tillsamman med Barnabas och Titus.

 

Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er. (Gal 2:3-5)

 

Paulus och bröderna kommer in till Jerusalemförsamlingen, och risken fanns att man skulle försöka tvinga Titus till omskärelse. En jobbig situation att komma till, men inte ens ett ögonblick, inte ens en stund, gav de efter och underordnade sig, under dessa falska bröder och falska läror. För de visste vad som var sant, de kände skrifterna och de kände den Helige Ande. De levde i smörjelsen och lyssnade till Läraren. Paulus skriver vidare om dessa villolärare:

 

Alla som vill ha gott anseende genom något yttre försöker tvinga er till omskärelse, och detta bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi kors. Ty de som låter omskära sig kan inte ens själva hålla lagen, men de vill att ni skall låta omskära er, för att de skall kunna skryta med att ni är omskurna. (Gal 6:12-13)

 

Dessa som spred ut denna falska lära, som skapade förvirring och som ville förvränga evangeliet, var sådana som tillhörde den kristna gruppen, eller kallade sig kristna. Det förstår vi av att de gjorde det för att inte bli förföljda för Kristi kors. Och de gjorde det för att kunna skryta. De ville undvika lidande och framstå i god dager. Här ser vi två tydliga anledningar till varför kristna kan börja att förfalska den kristna tron.

 

Paulus skriver: ”Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta.” (Gal 5:11) Det finns en anstöt i evangeliet, något som stöter till, som upprör och förargar människor. Jesus är sten som man stöter emot och snubblar på om vill klara sig själv. Om man inte vill bli frälst genom nåd, utan genom sina egna gärningar. Men försöker man rädda sig själv har man inte längre någon nytta av Kristus. Då faller man ur nåden. Men för den som är beredd att bekänna sin synd väntar en underbar förlåtelse och frälsning. För Jesus är hela världens Frälsare!

 

Paulus och de andra kom upp till Jerusalem och hade en lång överläggning där.

 

När de hade slutat tala, sade Jakob: ”Bröder, hör på mig. Simeon [Petrus] har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: ...Davids fallna boning...skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen, för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. (Apg 15:13-17, min understrykning)

 

Och så fattade man ett beslut, tillsammans med den helige Ande, att hedningarna inte behövde omskära sig och hålla Mose lag, eftersom de blir frälsta genom tron och nåden. Nu kommer vi till villolära nummer 2, som också hör ihop med den första. Överläggningen i Jerusalem gick bra, profeternas ord, bekräftat av den helige Ande fick fälla det slutgiltiga avgörandet i denna fråga. Och det verkar som att alla stod enade i sanningen.

 

Men när Kefas [Petrus] kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. Ty innan det kom några från Jakob, brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan för de omskurna. Även de andra judarna hycklade på samma vis, så att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri. Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: ”Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?” (Gal 2:11-14)

 

Orsaken till denna andra villfarelse var rädsla för de omskurna. Petrus, en av de allra främsta apostlarna, var rädd för de omskurna, alltså judarna, och därför anpassade han sig till deras idéer. Han brukade äta tillsammans med hedningarna, men nu drog han sig alltmera undan och höll sig från dem. Även de andra judarna hycklade på samma vis och även Paulus medarbetare Barnabas drogs in i detta. Men Paulus såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, när de agerade på det här sättet.

 

Han var kanske den ende. Ledare som Petrus och Barnabas, de som var från Jakob och de andra judarna som var i Anitokia hade börjat att hyckla. Bara Paulus insåg att de var fel ute. Tack Gud för Paulus och hans nåderika tjänst! Så nära var det att det hade gått snett. Kanske hade det uppstått en total splittring mellan judekristna och hednakristna om Paulus inte hade stått upp. Han gick öppet emot Petrus och tillrättavisade honom inför de andra.

 

Jag tror att vi i vår tid kan lära oss väldigt viktiga saker av detta som vi studerat nu. Det finns även idag viktiga frågor, där alla med en kristen bekännelse, inte är överens, stridsfrågor, tvistefrågor. En del menar att de inte har någon betydelse, att man inte behöver bry sig om dem. Efter att ha läst dessa texter förstår vi att det inte är så. Sanningen har inte blivit relativ, en föreställning som det postmoderna tänkandet ofta leder till, den är fortfarande absolut. Och allt är inte bara en subjektiv tolkning, utan det finns verklig kunskap som vi har tillgång till genom tron och genom Guds ord. Och inte ens ett ögonblick får vi ge vika för dem som predikar något i strid med Paulus evangelium – som är Guds evangelium. För evangeliets sanning skulle bevaras hos oss. Eller hur? Vi är ju sanningsälskare! Vi älskar honom som är sanningen!

 

Om vi ska följa Paulus exempel, och han säger ju att vi ska honom som föredöme, måste det uppstå oenighet mellan oss och dem som predikar falskt. Och vi måste komma i en allvarlig tvist med dem som förvränger evangeliet. Givetvis ska vi hålla fred med alla så långt det kommer an på oss. Och ingen orkar strida hela tiden, men vi måste ta debatten. Bildligt talat får vi också åka upp till Jerusalem och höra vad ögonvittnena till Jesus, vad apostlarna har att säga. I vår tid gör vi det genom att studera apostlarnas lära, det vill säga vi studerar Nya testamentet, och låter det som stämmer överens med Ordet vara avgörande. Ledda av den helige Ande, undervisande varandra.

 

Och om vi ser att de som ska leda Guds folk inte är på rätt väg och inte följer evangeliets sanning måste vi, i mån av kallelse, likt Paulus visa den rätta vägen. När jag först läste detta ”att [Petrus och de andra] inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning” tänkte jag på kristenheten i Sverige. När jag ser ut över kristenheten i Sverige, genom media och personliga kontakter, ser det ut som att en mycket stor del av kristenheten inte är på rätt väg. Genom att hålla fast vid en eller flera villoläror är det många som inte följer evangeliets sanning. Det behöver inte betyda att Gud inte är verksam hos dem. Och det finns säkert många undantag från den allmänna tendensen. Men bevarar man inte evangeliets sanning riskerar man att falla ur nåden.

 

Vi måste sträva efter att följa evangeliets sanning i varje avseende. Evangeliets sanning måste bevaras hos oss. Hos mig – inte bara för min egen skull. Inte bara får vår skull, utan också för alla andras skull, och för kommande generationer. Vi måste bevara den frälsande läran åt dem. Det finns ingen annan väg att gå om vi vill följa sanningen, än att ta strid för sanningen. Det är ett andligt krig. Paulus och apostlarna fick ta strid mot många andra villoläror och förvrängningar också. Vi behöver tillrättavisa och undervisa dem som avviker från vägen. Vi måste ta debatten och utifrån apostlarnas lära ge människorna sanningen, som den är, med nåd.

 

Petrus och de andra judarna drog sig undan och höll sig borta från de hednakristna av fruktan för de omskurna. Så lätt kan falskhet smyga sig in också bland de främsta av apostlar. Fruktan för människor. Det finns en oerhört stark frestelse att vara politiskt korrekt i dag i Sverige, och vissa läror som Skriften lär ut är verkligen tabu. Vissa ställningstaganden kostar oerhört mycket, men vi måste kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Vi har bönen som ett mäktigt vapen, men vi kommer aldrig undan ansvaret att tala Guds vilja till mänskligheten. Vi måste vara beredda på att bli förföljda, att förlora allt som vi har i denna världen.

 

Men den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för Jesu skull skall finna det. (Matt 10:39) Han som är med oss varje dag till tidens slut har sagt: ”I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Joh 16:22)

 

David Svärd