Brev 55

55. Från Finlands väckelsehistoria

Precis som i fråga om Sverige, så kallas Finlands kyrkohistoria under 1800-talet för väckelserörelsernas århundrade. I boken ”Väckelse och kyrka i nordiskt perspektiv” under redaktion av A. Pontoppidan Thyssen, Universitetsforlaget Oslo 1969, kan man läsa på sid. 94, att de religiösa väckelsernas historia i Finland inte uppvisar ”lika starka kontraster och färgrika händelseserier som motsvarande rörelser i de övriga nordiska länderna. Successivt under 1800-talets senare del, upphävdes det inte helt absoluta konventikelplakatet, utfärdat av Lutherska statskyrkan, och därmed anmälningar till domkapitlen. Lekmannaväckelser inom Lutherska statskyrkan som den s.k. ”bedjarrörelsen” också kallad ”den äldre väckelsen”, hade uppstått och utbrett sig redan under 1700-talet. Under 1800-talets första hälft, uppstod ytterligare fyra väckelserörelser, teologiskt sprungna ur Lutherska statskyrkan, men med viss påverkan av herrnhutismen (sid. 72), alltså av kristocentrisk fromhet, som trots vissheten om människans totala fördärv, vilar vid övertygelsen om en fullkomlig försoning i Jesu blod.

 

Föra att möjliggöra samarbete mellan olika evangeliska kyrkor och samfund vid sidan av Lutherska kyrkan, bildades 1846 den Evangeliska Alliansen. Harald Wejryd skriver i sin doktorsavhandling ”Från konventikel och väckelse till friförsamling och denomination (trossamfund, min anm.)”, Uppsala universitet 1984, sid. 23: ”Till EA:s svenska avdelning i Stockholm inkom det i augusti 1854 en framställning från en prästman att få översänd till Åland en lämplig lekmannapredikant. Uppdraget anförtroddes Carl J. M. Möllersvärd…en ung adelsman, som varit till sjöss och som blivit vuxendöpt i en baptistkyrka i USA… Förutom att Möllersvärd i samband med sin predikningar manade till personlig omvändelse, torde han i sina utläggningar och kanske än mer i personliga samtal ha propagerat för baptismen, efter som det gjorts gällande att den `nya läran`, dvs. baptismen, infördes till Finland just genom Möllersvärd. Hans undervisning om dopet gav ålänningarna anledning till fortsatta studier och samtal med ty åtföljande `trosdop`. Dopen föranledde ingripanden av kyrkoherden på Föglö och av kontraktprosten i Jomala och domkapitlet i Åbo.”

 

När ärendet behandlades i domkapitlet, där baptister och exempelvis t.f. domprosten och lektorn Henrik Heikel närvarade, föreslog lektorn Torsten Renvall att prästerna mer skulle utöva själavård med ”de vilseförda” baptisterna och på det viset gjuta ”olja på vågorna” istället för ta strid och straffa. Det är svårt att avgöra i vad mån domkapitlets ställningstagande kom att begränsa baptismens utbredning på Åland eller om det, för att citera Harald Wejryd, bidrog till att ”befrämja den sekteristiska lekmannaverksamheten inom övärlden”. I alla fall inbjöd t.f. domprosten och lektorn Henrik Heikel de inkallade baptisterna till middag i sitt hem efter sammanträdet. Till historien hör även att hans barn kom att ansluta sig till baptismen och uppträda som förespråkare för en ”fri baptism.” Heikel själv påverkades till ett medvetet, personligt och varmt trosliv. Hela familjen hade fått bestående intresse för baptismen, och jag citerar igen Harald Wejryd som hänvisar till vad den ”välinformerade Rafael Edström skriver”: Då prosten Henrik Heikel tillträdde kyrkoherdeämbetet i Pedersöre 1861 och familjen flyttade till Österbotten, medföljde också baptistiska åsikter och trosuppfattningar, som familjen mottagit av de åländska baptisterna.

 

Från skriften ”Religiösa väckelserörelser i Norden under 1800- och 1900-talen”, red. Anders Gustavsson, Centrum för religionsetnologisk forskning, Lund 1985, uttrycks på sid. 180 händelserna i Föglö på Åland i följande ordning: ”Hans (Möllersvärds, min anm.) verksamhet ledde till att några personer tog emot troendedopet och att en församling bildades. Då några av baptistfamiljerna förhördes vid Domkapitlet i Åbo blev prästfamiljen H. Heikel influerad av baptistbudskapet och kom vid en flyttning till Österbotten att förmedla budskapet dit. Där har baptismen sedan dess haft sina starkaste fästen i Finland.”

 

Med önskan att vi alla ska leva i väckelse!

 

Sigvard Svärd