Brev 51

51. Hjälmseryd i Småland, en gammal väckelsebygd

Jag är född på Värnamo BB. Mina första sju år bodde jag med min familj i den lilla byn Möcklehult, ungefär mitt emellan Värnamo och Växjö. Byn hörde till Jönköpings län, och var därmed en del av det s.k. ”bibelbältet” med ”Smålands Jerusalem”, alltså Jönköping, som kristet väckelsecentrum. Dessutom ingick byn i Hjälmseryds socken, med sin både kyrkliga och frikyrkliga väckelsehistoria. Vilka kan exempelvis ha missat väckelsekampanjerna under årens lopp i G:a Hjälmseryd från 1960-talet räknat och framåt till vår tid. Har för mig att ”världsevangelisten” Peter Ljunggren som tonåring höll en av sina första predikningar i Missionshuset på platsen. Tänker också här på Maranatas tältmöten i N:a Hjälmseryd under 1960-talet, då exempelvis en faster till mig blev frälst och då pastorsdottern Britt-Marie Vestberg blev både frälst och döpt.

 

Under 1930-talet hade pingstväckelsen brutit ut i Möcklehultshemmet jag från 1946 skulle komma att växa upp i. Änkan Josefina (min mormor) och hennes fem barn, Linnéa, Ruth, Vega, Alice (min mamma) och Manfred, lät sig uppfyllas av den helige Ande och började tala i tungor. Jag minns med lycka bönemöten och söndagsskola i vår stuga. Från den bygatan på en 500 m fanns fem hus med familjer. Från tre av dessa utgick småningom tre predikanter, Börje Andersson och Helge Ivarsson inom Helgelseförbundet och jag inom Pingströrelsen.

 

I boken ”Hjälmseryd i våra hjärtan”, redaktionskommitté: Lennart Petersson, Axel Andersson, Kjell Wallenberg, Yngve Nilsson, Bratts Tryckeri AB 1999, under rubriken ”Läsarfolket i Hjälmseryd”, sidorna 368-373, berättas det om olika väckelsetider i socknen. Man menar i boken att fröet till dessa var den s.k. roparrörelsen på 1840-talet. Det var unga flickor och kvinnor som började att både predika och sjunga väckelsebudskap med uppmaningar till snar och redlig bättring, om livets korthet och om Guds nåd mot syndare. Våren 1842 fanns det inte mindre än 40 ropare i Hjälmseryds socken. Roparrörelsen blev av läkare betraktad som en sjukdom, och kom att kallas för ”Hjälmserydssjukan”. Men roparnas förkunnelse hade skakat om folket i bygden. De andliga tingen hade blivit aktuella och brännbara. Folket började söka efter vägledare och förkunnare som kunde ge svar på evighetsfrågor.

 

Rektor Robert Fur berättar i en av sina böcker om en märklig långfredagsgudstjänst som hölls i N:a Hjälmseryds kyrka omkring 1860, då pastorsadjunkt C. F. Hörberg tjänstgjorde i församlingen. Hörberg började sin predikan på följande originella sätt: ”Jag har idag den smärtsamma plikten tillkännagiva, att vår storebror avgått med döden. Och jag bryter härmed hans genom döden giltiga testamente.” Sedan fortsatt Hörberg att tala om andliga rikedomar, som Kristus lämnat efter sig, och avslutade sin predikan med att ställa två frågor: ”Var är nu arvingarna till hans kvarlåtenskap? Finns det några här närvarande?” Det berättas att många ivriga händer sträcktes upp från alla håll i kyrkan, och att hundratals personer denna långfredag gick fram till altarrundan för att ta emot frälsningens rikedomar.

 

Det var inte ovanligt vid denna tid att somliga präster inom Svenska kyrkan kallades för ”läsarpräster”. En Håkan Sjögren, ansedd av många som den främste pionjären på detta område inom den småländska väckelsen. Han hade några år före Hörberg tjänstgjort i G:a Hjälmseryd och då fått varit ett redskap till många människors omvändelse. Själv betecknade han denna tid som den gladaste och lyckligaste i sitt liv. En av medförfattarna till boken ”Hjälmseryd i våra hjärtan”, Ragnar Samuelsson, berättar att hans farmor, född 1843, fördes till personlig tro genom en av dessa ”läsarpräster”. På Ragnars fråga till henne långt fram i livet hur hon blev en bekännande kristen, svarade hon: ”Det var när jag gick och läste. Vi hade en präst som talade så vacker om Jesus, att det inte gick att låta bli att älska Jesus.” Hon nämnde inte namnet på prästen, men vem han än var tände han en helig eld hos den unga konfirmanden som fortsatte att brinna livet ut, skriver Ragnar.

 

1985 startade prästen Håkan Sunnliden en bibelskola i N:a Hjälmseryd. Två av lärarna, förutom Håkan, var Eva Spångberg och den nu helaktuelle teologen Anders Gerdmar i Uppsala. Sommartid anordnades bibelskoleveckor. Deltagarna uppgick till flera hundra personer. En stiftelse hade upprättats med namnet ”Guds ord”. Mötestalare kom även från England och USA. Kan bara säga, utifrån innehållet i det här brevet, att det finns ett väckelsearv - från olika ställen och från skilda tider min hembygd - som glöder i mitt hjärta.

 

Med önskan om nåd och frid från Herren Jesus Kristus!

 

Sigvard Svärd