Brev 43

43. Dop och förföljelse i Skåne 1857

Owe Samuelssons doktorsavhandling ”Sydsvenska baptister inför myndigheter” (Lund University Press 1998), får från och med detta brev bilda underlag för ett och annat brev till.

 

En del beroende på landsända i Sverige, var det 1857 i lag förbjudet att verka utanför statskyrkan som en fristående ”resepredikant” (sågs som ”landstrykare”) eller fristående ”kolportör” (försäljare av kristen litteratur), att samlas till små möten utanför kyrkans hägn (”konventiklar”), att med nedsänkning baptistiskt döpa vuxna (kallades för ”omdop” eller ”vederdop”), att ordna med ”sakramental nattvard” (d.v.s. ”utdelning”), samt att inte låta döpa/begjuta sina nyfödda barn. Kontentan blev ”tvångsdop” av barn till baptister. Under en period fick inte heller baptister vigas till man och hustru. Och att ha blivit ”inför Gud” vigda till äktenskap i en baptistförsamling, räknades inte av kyrkan och samhället . Här av det föraktfulla begreppet ”baptistäktenskap”.

 

På sid. 43 i Samuelssons avhandling kan man läsa att 1/4 1857 samlades några ”dopsinnade” i Ullstorp i Önnestad till ett offentligt samtal om dopet, vilket 3/4 följdes av ytterligare ett samtal hos en änka Liljegren i Näsby. Samma kväll döpte Sven Svensson, formellt skriven som dräng i Åraslöv i Vinslöv, fyra personer i Helgeån, enligt en annan uppgift i en vik av Nosabysjön, varpå nattvard hölls i änkans hus. Det baptistiska genombrottet var nära förestående också i Sunnerbo. I ett brev till Anders Wiberg (föreståndare i första baptistförsamlingen i Stockholm) 6/4 skrev Sven Svensson: ”Det blir visst en ganska stor baptistförsamling. Jag lovade, att jag skulle komma dit och döpa dem i maj.”

 

Detta löfte kunde dock på grund av kyrkans och polismaktens motstånd och förföljelse inte bli av just då. Men under april månad 1857 grundades i Skåne inte mindre än fem baptistförsamlingar. Den första ägde troligen rum 8/4 i Yngsjö i Åhus, dit Svensson ombetts att komma för att döpa några. Så många som 60 personer döptes under två nätter och sena kvällar och mottog därefter nattvarden. Lanthandlaren Nils Olsson valdes till förståndare för den nybildade församlingen.

 

Vennstad i Träne och Ullstorp i Önnestad räknar sin begynnelse från de nydöpas brödsbrytelse 14/4 i Bjärnhult i Skepparslöv. Föreståndare i Vennestad blev torparen Jöns Andersson. Enligt minnesskrifter om Vennestad, skulle 17 personer ha blivit döpta på påskafton 11/4, 45 på påskdagen 12/4 samt 54 annandag påsk 13/4. Alla dessa skulle som kronolänsman August Gyllensvärd uttryckte det, låtit ”begjuta sig med vatten på sätt att de nedkastat sig avklädde i en vattenpöl å Vennestads bys ägoområde”. Eftersom kyrkliga och världsliga myndigheter här gjorde snabba ingripanden, avföll en stor del av de nydöpta nästan omgående av rädsla för repressalier. Detta återspeglas någon mån i baptisternas statistik för Vennestads baptistförsamling 1857, som berättar om 23 uteslutna och 7 återupptagna.

 

När Sven Svensson närmast en månad senare 8/5 vid sitt andra besök i Yngsjö, häktades, beslagtogs en del av hans brev och handlingar (finns tillgängliga att läsa på Kristianstads läns landsarkiv). Svensson nödgades uppge namnen på samtliga i Yngsjö döpta och skriftligen erkänna: ”Ovanstående personer har jag döpt i Gud Faders, Sons och den helige Andes namn. Även tillsammans med dem begått den heliga nattvarden.”

 

Efter att han frigivits 11/5 från Kristianstads länsfängelse, där han alltså suttit häktad i tre dagar, lyckades Svensson ordna egen bostad och därmed skaffa sig laga försvar mot ”landstrykeriet”. En av baptisterna i Ullstorp, åbon Valdemar Persson, överlät nämligen ett stycke jord, där en byggnad uppfördes med boningsrum åt Svensson och samlingslokal åt baptistförsamlingen som alltså bildats 14/4. Föreståndare blev nu Sven Svensson. Snart var medlemsantalet genom dop uppe i 100. Ullstorp blev redan hösten 1857 platsen för regelbundet återkommande baptistiska kvartalsmöten.

 

Det kommer mera dophistorik från Sydsverige åren 1857-1862 i nästa brev.

 

Jesu frid!

 

Sigvard Svärd