Brev 39

39. Från ett svar på ställd fråga

I en jämförelse mellan katolsk kyrka och luthersk (svenska kyrkan) och den tidiga pingströrelsen i Sverige går det att konstatera många skillnader. De förstnämnda samfunden betraktar ett vattenbegjutet (”döpt”) spädbarn för befriat från satan och genom kyrkan ingånget i Guds eviga rike. I den tidiga pingströrelsen var det på sätt och vis så, att det bibliska troendedopet genom nedsänkning - teologiskt mer sågs som en bekännelsehandling än som en avgörande del av frälsningen. Därför har man alltså från katolskt och lutherskt håll mycket bestämt talat om att ”leva i sitt dop” (pågående frälsning), medan man inom pingströrelsen inte lade särskilt stor vinn om dopet som en ”dörr” in i Guds rike - för genom tron var man ju redan ”frälst”. Fast efter dopet gällde det förstås att arbeta på sin frälsning.

 

Men i samma stund som det är sagt om den tidiga pingströrelsen, är inte hela sanningen framställd. Det var betydande vanligt att dåtida pingstvänner, på försättsbladet i sin bibel, skrev in år och datum för när man blev frälst, döpt och Andedöpt (detta står exempelvis i min första bibel). Det som mer förkunnades än dopet som en del av frälsningen, var dopet som en absolut nödvändighet för församlingstillhörighet. Genom dopet lades man till församlingen, ”bruden”, som snart skulle komma att förenas med brudgummen Jesus vid hans andra tillkommelse. Så i den meningen fungerade dopet frälsningsavgörande. Visst du var frälst via att du böjt knä och bett Jesus om syndernas förlåtelse, men inte ”färdigfrälst” utan att även ha låtit döpa dig. På ett sätt ligger katolsk/luthersk dopsyn inte speciellt långt från den tidiga pingströrelsens. ”Dopet” bestämmer. I ena fallet gäller begjutning av spädbarn med ”troende faddrar” närvarande, i andra fallet gäller personlig tro hos den som (helst inför vittnen) låter döpa sig.

 

Det är möjligt att vi pingstvänner idag använder ordet ”frälst” lite för lättvindigt. Ett mått av försiktighet kan vara på sin plats då det bes ”frälsningsbön” med någon. Dock heter det i Rom. 10:13: ”Var och en som åkallar Herrens namn skall räddas.” Så nog finns det bibliskt stöd för att använda begreppet ”frälst”, då någon blivit ”omvänd till Gud” genom att ha bett Jesus om syndernas förlåtelse - eller om vi säger ha ”blivit kristen”. Beteckningarna är flera på att ha överlämnat sitt liv i Frälsarens händer.

 

Men för att ”uppfylla allt som hör till rättfärdigheten” (Matt. 3:15), att ”få förlåtelse för synderna” (Apg. 2:38), att ”tvättas ren från synderna” (Apg. 22:16), att ”bli av med den syndiga kroppen” genom hjärtats omskärelse, att ”begrava det gamla livet med Kristus och uppstå till nytt liv med Kristus” (Kol. 2:11-12), att badas ”till ny födelse” (Tit. 3:5), att ”anropa Gud om ett gott samvete” (1 Petr. 3:21), så behöver den som är ny i tron, som är nyfrälst, nykristen - bli bibliskt döpt i vatten. För att frälsningen ska bli fullföljd, väntar dop i vatten - i tid bäst endast ett stenkast från bekännelsen av tro på Herren Jesus Kristus.

 

Varma fridshälsningar från Sigvard Svärd!