Brev 36

36. Den helige Andes verkan

I detta brev vill jag utgå från det faktum att jag är döpt i den helige Ande. Det innebär att jag blir uppfylld av helig Ande då och då. Man kan även säga att den helige Ande kommer över mig rätt vad det är. Hur det riktigt går till är svårt att förklara, men eftersom jag är ”född av Anden”, händer det att den helige Ande inom mig verkar fram exempelvis en syn, en uppenbarelse, en profetia, några visdomsord, några kunskapsord eller att jag fattar ett beslut med åtföljande handling. Varken jag eller någon annan vet egentligen vad som inträffar. Orden av Jesus till Nikodemus i Joh.3:8 stämmer på pricken: ”Vinden blåser vad den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som fötts av Anden.” Hit passar även verserna 7 och 11 i 1 Kor.12: ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.” - ”Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.” Den som läser detta och själv har erfarenhet av ett liv i den helige Ande, vet väl vad jag menar med det jag skriver om här.

 

I detta brev och nästföljande tänker jag berätta om två tilltal av Anden som medfört tydliga konsekvenser, i och genom mitt liv. Ibland kan man ju få vara med om och göra samma ting som andra. Men Anden kan också leda så att någon får erfara något helt nytt, och det måhända aldrig upprepas mer. Vid andra tillfällen känns det igen. På det här området går det att tala både om oprövat som omprövat. Anden gör å ena sidan allting nytt, å andra sidan går han på ”gamla vägar”.

 

Exakt datum för när Anden talade till mig i denna första sak jag i detta brev skriver om, det minns jag inte. Men någon gång under sensommaren 2004 inträffade det. Jag hade under sommaren slutat min föreståndaretjänst i Smyrnaförsamlingen Älvängen och jobbade bl.a. som timlärare på Madenskolan (mellanstadium) i Älvängen. Plötsligt, en dag, upplevde jag hur Anden talade med mig om att ensam gå med ett plakat med text på Göteborgs inre gator. Jag sa nästan ja till uppdraget direkt. Torsdagen den 30 september skedde den första personliga ”demonstrationen”. Den 28 oktober var det dags igen. Nästa vandring skedde 9 december. Därefter har jag gått tre gånger varje år, så även 2011. Fram till dags dato har det alltså blivit 21 gånger. Inför varje demonstration har jag sökt polistillstånd. Då jag går ensam utan att ropa några slagord, uppfattas jag knappast heller som ett hot. Snarare får jag ofta positiva reaktioner av folk. Stundtals mycket meningsfulla samtal. Ett och annat hån får man räkna med att bjuda på.

 

Här följer exempel på texter jag haft på mitt plakat: ”Jag är pingstpastor Sigvard Svärd. Tänk till idag! Var inte med och driv fram månggifte i Sverige!” - ”Jag är inte andligt hemlös. Jesus var vägen för mig till Guds hjärta.” - ”Jag var andligt förlorad. Men Jesus Kristus har räddat mig.” - ”Ett ljus lyser upp mitt liv. Det ljuset är Jesus Kristus.” - ”Jag har omvänt mig till Gud, genom tron på Jesus Kristus.” - ”För mig är Jesus Kristus svaret. Han är vägen, sanningen och livet.” - ”Om Bibeln är Guds ord, hur bör jag Sigvard Svärd leva då?” - ”Jag kan synda mot Bibelns Gud, men det vill jag inte!” - ”Från Bibeln: störst av dessa tre är kärleken. Gud prövar om min kärlek kommer från honom.” - ”Någon har räddat min själ! Jesus Kristus har gjort det!” - ”Jag har redan valt. Jag valde Jesus Kristus!”

 

Senast jag gick, det var nu 2011 i november, då var texten på plakatet: ”Tänk om Bibeln har rätt, om den tid vi lever i…”

 

I nästa brev kommer jag att berätta om ett par tre händelser som inträffat vid mina ”heliga” vandringar på gatorna i hjärtat av Göteborg, men också om en annan radikal Andens ledning som lämnat spår efter sig.

 

Med Guds frid i juletid!

 

Sigvard Svärd