Brev 33

33. Dop i Torsåkers liesmedja 1884

(Genom att två brev, 22 och 32, nästan har samma rubrik och nästan handlar om samma sak, vill jag bara säga att det var ett misstag. Sådant händer. Men innehållet är intressant i bägge. Och här kommer föresten ett brev till om dop.)

 

Från krönikan ”Svensk baptism genom 100 år”, utgiven 1948, finns på sidan 174 hänvisning till Anders Hellström som på 1880-talet var baptist och smed i Torsåker i södra Gästrikland. Två duktiga medhjälpare hade han, J. Ågren och Öbrink.

 

P. Rydén citeras i krönikan, vilket är hämtat från ”Svenska Standaret” januari 1932, där Rydén berättar om dopförrättningar1884 i Anders Hellströms liesmedja.

 

I början av 1880-talet var det kraftiga väckelser i Torsåker. Baptistförsamlingen som bildats 1877 fick vara med om en underbar besökelsetid. Just 1884 döptes 58 personer. På sommaren var det ingen svårighet att döpa, för det fanns mycket vatten, men på vintern var det annat.

 

Men de tre smederna var företagsamma. De byggde helt enkelt en dopgrav i den rymliga smedjan vid ena tvärväggen. Och ihop med denna dopgrav, ordnades också med två omklädningsrum för dopkandidaterna. Då dop skulle ske, rödglödgades stora järnstycken som sänktes ner i vattnet och värmde upp det. Dopförrättningarna i Anders Hellströms smedja var utan motsägelse glanspunkterna i Torsåkers församlings historia på den tiden, och de var föremål för samtal i vida kretsar. P. Rydén skriver, personligt närvarande, vid en av dopförrättningarna i smedjan:

 

”Ute rådde det härligaste, nordiska vinterväder. Högtidsklädda skaror kommer från alla håll till smedjan, som blev packad full av människor.

 

Sången ljöd mäktigt: `Jag nu den pärlan funnit har, som är min själs begär´. Många blev blevo så gripna under sången, att de ej kunde sjunga med; de hade nog med att söka torka sina tåreflöden.

 

Så blev det bön. Ja, bön är rätta namnet, ty det var bön som steg upp till den himmelske Faderns tron och blev besvarad. Så följer en kort bibelbetraktelse, klarläggande Tya Testamentets lära om dopet. Åhörarna uppmanas, att göra som folket i Berea - Apg.17:11 - rannsaka skriften och se efter om det förhöll sig så.

 

Nu nederstiger J. Ågren i dopgraven, en man i blomman av sitt liv följer. Broder Å. lyfter sin hand mot höjden och uttalar orden: ´På grund av Jesu befallning och din egen bekännelse om den sinnesändring som gäller inför Gud och din tro på Jesus Kristus, döper jag dig i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Amen.´

 

Då dopförrättningen är slut gör folket ingen min av att vilja gå; somliga söka, gråtande, frid till sin själ och anhålla om förbön, en del vilka anmäla sig för dop så snart tillfälle gives därtill, andra önska samtala och föra frågor, de vilja lyda Gud, men vägen är icke ännu klar. Slutligen upplöses mötet och alla gå begrundande hem.”

 

I Kristi kärlek, från Sigvard Svärd