Brev 31

31. Lite mer om baptisterna i Göteborg

För de fattiga och förföljda baptisterna i Göteborgstrakten 1853, framstod frihetens och möjligheternas Amerika som ett Löftets Kanaan. Och det gjordes upp planer på en ”massutvandring” (i juli 1851 bestod församlingen av 52 medlemmar). På ett församlingsmöte vid nyårstiden, alltså 1853, beslöts att de som ville och kunde, skulle resa på våren 1854. De skrev till F. O. Nilsson, som ännu var i Köpenhamn efter landsförvisningen från Sverige 1851, och bad honom att följa med till Amerika och hjälpa dem där.

 

En grupp bestående av 21 medlemmar, till största delen från olika platser i Halland och södra Västergötland, avreste från Göteborg i mitten av maj. F. O. Nilsson och hans hustru lämnade Köpenhamn och anslöt sig som reseledare till gruppen. Under överfarten predikade Nilsson vid flera tillfällen för sina vänner och för fartygets andra passagerare. Av dessa blev flera så kraftigt påverkade att det ledde till deras omvändelse. Den 24 juni var de framme i New York. Den svenske pastorn Anders Wiberg mötte dem vid landstigningen. Han rådde dem att fortsätta till Rock Island och Moline i Illinois. Där fanns nämligen en svensk baptistförsamling, med viss verksamhet på svenska språket.

 

Av den lilla grupp baptister, som funnits i Göteborg, återstod efter emigrationen 1854 endast tre kvinnor. En av dessa, änkan Katharina Broberg, ägde en liten stuga, där de troende brukade mötas för bön och uppbyggelse. Men inte ens dessa små möten tåldes. Den förföljande pöbeln i Göteborg, som redan 1848 hade överfallit Katharina på gatan då hon var på hemväg från en andaktsstund och slagit henne medvetslös, stormade den lilla stugan. Allting slogs sönder och förstördes.

 

Bernt Nicklas Nilsson, bror till den landsförviste F. O. Nilsson, valdes att tjäna församlingen som tillförordnad föreståndare. Han kunde dock inte ägna sig åt församlingen annat än vid sidan av sitt arbete som lantbrukare.

 

Den 26 oktober 1858 upphävdes Konventikelplakatet i Sverige, vilket i sin tur innebar benådning för F. O. Nilsson. Så i februari 1861 återvände till Göteborg. Han fann där några baptister, som hållit ut under förskingringen och lidandena. Dessa få slöt sig med glädje till Nilsson.

 

I Göteborg bodde då i ett hus vid Stigbergsliden en av de gamla baptisterna, nämligen den redan omtalade änkan Katharina Broberg. Hos henne hyrde F.O. Nilsson två rum till bostad och till samlingslokal. Närmast med detsamma satte han igång med regelbunden predikoverksamhet.

 

I maj samma år bosatte sig kapten G.W. Schröder i Göteborg. Han var född i Nya Varvet nära staden med hade vistats utomlands i många år. Kapten Schröder började genast söka efter en större predikolokal. Ingen vågade dock hyra ut någon sådan, eftersom ett rykte sa, att den som ”öppnade hus för baptisterna”, fick räkna med 100 riksdaler i böter. I juni lyckade emellertid Schröder köpa en tomt vid hörnet av Skolgatan och Södra Allégatan. Där byggde han sig ett hus, samt lät i den inreda en stor och ljus samlingslokal.

 

Historiken ovan är hämtad ur krönikan ”Svensk baptism genom 100 år” utgiven 1948.

 

Med varm Kristushälsning från Sigvard Svärd!