Brev 23

23. Döpas tätt inpå omvändelsen

Egentligen är NT entydigt om att tätt inpå omvändelsen, nära inpå tron, följer dopet i vatten. Så snart dop blir omnämnt i till exempel Apostlagärningarna är kopplingen direkt. Om första pingstdagens väckelse står det i 2:41: ”De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal inemot tre tusen.” I fråga om evangelisten Filippos och den etiopiske hovmannen är läget lite speciellt eftersom han var på väg hem från Jerusalem till Etiopien när han kom till tro genom Filippos förkunnelse, men det är ändå rätt i sammanhanget att också ta med vad vi läser i 8:36-38: ”När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: `Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?´ Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom.”

 

Tar man med det som hände när Saul blev omvänd, så är tydligheten stor om dopets närhet till omvändelsen: ”Ananias gav sig iväg och gick till Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sade: `Saul, min broder! Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig Ande.´ Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig”. (Apg.9:17-18) Paulus beskriver själv denna situation, då Ananias undervisar honom, i ett försvarstal i Apg.22:16 med följande ord: ”Tveka inte! Åkalla hans namn och låt dig genast döpas och tvättas ren från dina synder.”

 

På en missionsresa kom Paulus och hans medarbetare till Filippi, och det står skrivet (Apg.16:13-15): ”På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. En av dem hett Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon lyssnade, öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. Hon och alla i hennes hus blev döpta”.

 

Eller ta fångvaktaren i Filippi. Efter jordskalvet då fängelsets dörrar sprang upp utan att fångarna Paulus och Silas flydde, frågade den skräckslagne fångvaktaren dem: ”Vad skall jag göra för att räddas?” De svarade: ”Tro på Herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.” Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus. Fångvaktaren tog genast hand om dem, mitt i natten, och tvättade såren efter piskrappen. Sedan döptes han själv med hela sin familj.” (Apg.16:30-33)

 

NT ger oss ingen undervisning om att vänta med dopet då tron har börjat spira. Att låta dopkandidater vänta genom att först gå i dopskola, kan bli att gå utanför Skriften. Jesus sa ju i sitt avskedstal till lärjungarna (Matt.28:19-20: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.” Den som har börjat tro (blivit en lärjunge) kan döpas. Sedan följer lärandet av Jesu bud. Inget i de olika breven i NT talar emot denna ”väckelseordning”. Tvärtom, dopet i vatten förbinds så i breven med omvändelsen att dopet blir som en del av omvändelsen, eller som en bekräftelse av densamma.

 

Som en illustration, en bild, av att först kommer tron och sedan på en gång dopet, vill jag använda mig av evangelisten Johannes beskrivning av Jesu död och begravning, det vill säga av korset och graven (19:41-42): ”Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.”

 

Alltså, som det bara var ett stenkast mellan Jesu kors och hans grav, så är det bara ett ”stenkast” mellan vår tro och vårt dop.

 

Snart kommer brev 24.

 

Med varm fridshälsning!

 

Sigvard Svärd