Brev 21

21. Det är lärjungar som döps

Jag fortsätter i detta brev att citera från Frankrikemissionären Stig Anderassons häfte ”Dopet i Skriftens och historiens ljus”, som är del 2 i hans ämne ”Sakramentalismen i sökarljuset” (RMC-förlaget). Här följande från sidorna 4-5:

 

”Johannes dop hörde förberedelsens tid till. Sedan Jesu frälsargärning blivit fullbordad ersattes det av dopet till Kristus i den treenige Gudens namn, enligt Jesu egna ord. Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar; döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt.28:18-20)

 

Sakramentalismens förkämpar har ibland tolkat Jesu missionsbefallning på sitt eget vis. De säger att döpandet kommer före lärandet i denna Jesu befallning. Dopet skulle därmed kunna gå före Ordet och vara grundläggande för lärjungaskapet. Men denna tolkning bortser från det faktum att Jesu order börjar med uppmaningen att göra folk till lärjungar, alltså att vinna själar för Kristus. Detta sker genom förkunnelsen av evangelium. Lärandet, som följer på döpandet, avser uttryckligen dem som genom Ordets förkunnelse och dopet blivit lärjungar. I boken ”Dopet till Kristus” förklarar Wilhelm Bergling att enligt den grekiska grundtexten kan dessa ord av Jesus bara tolkas på ett sätt. Han skriver:

 

Det är svårt att se hur den, som går till grundtexten, när det gäller missionsbefallningen, kan läsa ut en folkkyrkotanke ur den. Man ser ju där, att ordet ”dem”, som står i maskulinum, måste syfta på det likaledes maskulina ordet ”lärjungar” och inte till ”folk”, som är ett ord i neutrum. Därför är det inte folk, som skall göras till lärjungar genom dop och fostran, utan man skall döpa dem i alla folk, som blivit lärjungar och dessa skall fostras till lydnad för Kristus.”

 

Med önskan om tydlighet i tron på Skriftens ord

 

Sigvard Svärd