Brev 16

16. Personliga erfarenheter av tungotal

Det är riktigt att jag uppfattar mig kallad av Gud till helig tjänst. Däremot har jag inget direkt minne av något tilltal från Gud om detta när jag var en liten pojke. Olika händelser från denna tid och senare under tidig skolålder, kan jag så här i efterhand ändå koppla ihop med en utväljelse till medarbetarskap med Gud. Jag ska inte gå in på dessa händelser här, utan berätta om två upplevelser av tungotal – samt vad jag erfor i samband med det som pekade på en kallelse.

 

Den första inträffade då jag var i 16-årsåldern. Jag bodde hemma hos mina föräldrar i Lammhult och arbetade som springpojke på en stoppmöbelfabrik som hette Lindlöfs Möbler och drevs av bröderna Pethrus och Samuel Lindlöf (Pethrus blev småningom min svärfar då jag som 28-åring gifte mig med äldsta dottern Kerstin). En ”förnyelseväckelse” startade i Filadelfiakyrkan på hösten 1961. Flera av församlingens ungdomar gick fram för förbön om andedop och tungotal. Jag var en av dem som böjde knä vid bänken längst fram en kväll. Men först hände inte så mycket då församlingens ledare bad för mig.

 

Vid min sida böjde en ett år yngre flicka knä som hette Ulla-Britt. Rätt vad det var så började hon att tala i tungor. Då det drog ut på tiden för min upplevelse av andedop och tungotal, tänkte jag att kanske kunde jag ”låna” ord som jag hörde Ulla-Britt tala ut – eftersom jag hade förtroende för henne som kristen (märk väl att det jag skriver nu inte är någon undervisning). Sagt och gjort. Inga minnen finns kvar hos mig av hur det lät då, men då jag ”härmade” något av Ulla-Britts tungotal – blev det som en dörröppnare för mitt eget tungotal. Plötsligt upprepade jag inte bara ett och annat ord flera gånger, utan liksom inifrån kom det ord som jag nästan först såg inom mig innan jag formulerade dem. Liksom ur en inre källa kom ord upp. Likt en åder rann ord fram från mitt inre. Och i ett nu ville jag gå till ungdomar runt omkring mig i kyrkan som fortfarande var kvar i bön och lägga min händer på dem. Jag drevs till detta. Ville heller inget annat. Den här kvällen räknar jag fortfarande både som mitt andedop och den första klara erfarenheten av Guds utväljelse.

 

Nu följde en tid då jag ofta fick erkännanden för frimodighet och bra vittnesbörd i olika möten som församlingen höll. Tanken var god men jag klarade inte det positiva omdömet, utan lurades av djävulen till högmod. Snart hade jag både slutat att läsa Bibeln och be inför att jag skulle avlägga vittnesbörd. Andeuppfyllelse och tungotal lyste nu med sin frånvaro. Rätt snart ville jag inte ledas av Gud längre, utan bestämma över mitt liv själv. I augusti 1962 avslutade jag kontakten med Gud. Men Gud lämnar man inte så lätt, och här kommer den andra aviserade ”upplevelsen” av tungotal.

 

Några år senare och hemkommen från lumpen, i juni 1967, stod jag på min arbetsplats på ADDO Möbler i Lammhult med ett avfälligt hjärta och bland okristna kompisar. Sexdagarskriget i Israel pågick för fullt. Radion stod på och nyhetssändningarna avlöste varandra. I ett nu kommer ett meddelande: Israel har intagit Jerusalem! Då stannade för mig tillvarons hjul. Mina tankar drogs till de bibliska profetiorna om Israel och Jerusalem som kanske det starkaste tidstecknet på Jesu andra tillkommelse. Plötsligt fylldes jag av Guds Ande och tungotal var på väg att komma fram över mina läppar. Jag hade flytt från kallelsen men Gud hade inte ångrat sin kallelse och sina gåvor. Situationen blev ohållbar där vid ”snickarbänken”.

 

Inte kunde jag börja tala i tungor, jag var ju inte frälst längre och levde på många sätt ett riktigt dåligt liv. Nej, det fick ju inte bara hända! Nästan springande, med tungotal som ville ut genom munnen, tog jag mig bort från fabriksgolvet till ensamhet på en toalett. Och där inne, närmast med tvång, kunde jag trycka tillbaka den helige Andes röst och kraft. Efter en stund hade jag fått på locket igen. Den heliga lågan som slagit upp i mitt hjärta, slocknade sakta ut igen. Kallelsen las på is. Men idag brinner det för fullt i mitt inre igen, pris ske Gud! Senast i söndags, 22 februari, uttydde jag i tro ett tungotal som en annan kristen frambar i Smyrna Älvängen! Lördag den 7 mars, håller vi av nåd igen, från Betelskeppet, dop i Finska Pingstkyrkan i Göteborg!

 

I Herren Jesu Kristi namn!

 

Sigvard Svärd