Brev 12

12. Baptistisk pingstväckelse

I år är det alltså 160 år sedan baptistpredikanten F. O. Nilsson höll sin första dopförrättning i Göta Älv nära Göteborg. Med glädje kan jag meddela att Betelskeppsmissionen i samverkan med Ur-Baptistisk Pingst, ordnar en dopförrättning lördagen 5/7 kl.15.00 i Hästevik vid Tångudden i Göta Älv, kanske just där F. O. Nilsson döpte 1848. Hittills är tre anmälda för dop, Rainer, Peter och Tamara, vilka har kommit till tro på Jesus Kristus på Betelskeppet för hemlösa. Halleluja!

 

DÖPT I DEN HELIGE ANDE

Det var strax före jul 1905 som en underbar sak hände Lewi Pethrus på Betelseminariet i Stockholm. Utan att se Jesus med sina fysiska ögon, visste Lewi att han hade mött sin Herre. Han beskriver det ljus som flödade in i honom, som det sakta tilltagande ljuset från en soluppgång, oemotståndligt och omöjligt att värja sig emot. När han efter denna upplevelse gick tillbaka till bönen och Guds ord, till Bibelns löften och undervisning, gick han bokstavligt talat över från mörker till ljus, från död till liv. Och under resten av hans liv, återkom aldrig de tvivel som han en tid, under stort mörker brottats med. Nämligen om Bibelns och den kristna trons tillförlitlighet.

 

Efter avslutade studier och värnplikt övertalades Lewi Pethrus att förestå verksamheten i baptistförsamlingen i Lidköping, då församlingen saknade pastor. En väckelse bland stadens ungdomar bröt ut. Följden blev att några unga män på orten lovade att slå Lewi fördärvad eftersom han ”stal” ungdomarna från dansbanor och logar. Ändå kände sig Lewi inte nöjd med sin andliga situation. Han hade en skriande längtan efter att få bli uppfylld av Guds kraft.

 

I början av 1907 stod det att läsa i Dagens Nyheter om en stark väckelse i Kristiania (Oslo). Artikeln innehöll bland annat en intervju med väckelsens ”ledare”, pastor T. B. Barrat. Han berättade att han blivit andedöpt under ett besök i Amerika. Han hade slagits till golvet, känt att en kraft kommit över honom och han hade börjat tala på ett främmande språk. Andra hade sett ett ljus över honom, som sedan formats till en tunga av eld. Nu hade väckelsen ”följt med” Barrat hem till Norge.

 

Lewi Pethrus som ju själv redan 1902, under bön, talat ett språk som han själv inte förstod, bestämde sig för att omgående resa till Kristiania och träffa Barrat, som han under sin egen tid i den norska staden haft kontakt med. Mötet med Barrat nu blev en omskakande upplevelse. Han slogs av den glädje och frihet som han upplevde i Barrats möten. En kväll efter predikan kände Lewi att han måste gå fram och bekänna inför församlingen hur han under studietiden förlorat sin tro och kraft. Han bad om förbön, och när Barrat kom fram till honom, ställde han tre frågor till Lewi:

 

– Vill du bli vad som helst för Jesus? Vill du göra vad som helst för Jesus. Vill du gå vart som helst för Jesus?

 

Tankarna rusade genom Lewis huvud. Att svara ja vore ju detsamma som att ta livet av sig, tänkte han. Men å andra sidan, vad skulle hans liv bli utan Guds kraft? Efter en stund svarade han ja, förutsatt att Gud bara ville ge honom Andens dop och den kraft som han behövde. Barrat bad för honom, men någon särskild upplevelse var det inte frågan om. Ändå visste Lewi att han hade tagit emot Andens dop.

 

En tid senare, hemma i rummet i Lidköping, kom den helige Ande över honom stillsamt och helt överraskande. Han började tala i tungor, fylld av kraft, glädje och tacksamhet. Egentligen, insåg han senare, var det just det han hade upplevt redan 1902. Men på grund av felaktig ledning och brist på förnyelse hade han inte tagit vara på det.

 

I och omkring Lidköping fick snart den ”baptistiska pingstväckelsen” fäste på allvar, och den spred sig som en löpeld genom hela Sverige. Skaror av människor sökte Gud, Anden föll och det var tätt mellan dopförrättningarna.

 

Sigvard Svärd