Brev 10

10. Lewi Pethrus dop

I baptistförsamlingarna döptes åren 1860-1869, 7.340 personer till Kristus. Åren 1870-1879, fördubblades antalet som döptes till 15.169 personer. Och under tioårsperioden 1880-1889 skedde en ny fördubbling, då inte mindre än 30.617 personer lät döpa sig. Det var, kan man säga, dopväckelse!

 

Året 1882, då alltså Anna Kristina Johansson mamma till Lewi Pethrus döptes i Vänern, var dopsiffran i baptistförsamlingarna 4.549 personer. Det var det största antalet som lät sig döpas under ett år i baptistförsamlingar under 1800-talet, endast överträffat 1919 då 4.601 blev döpta.

 

LEWI PETHRUS DOP

Två år efter det att Anna Kristina Johansson blivit döpt, födde hon 1884 sonen Petrus Lewi. Han var den förste i socknen som inte blev begjuten med vatten i spädbarnsålder. Petrus kom med tiden att tycka om att följa med sina föräldrar på långa vandringar för baptistiska möten i Vargön eller Vänersborg. Men i tonåren, han arbetade då på Vargöns pappersbruk, upplevde han en stor andlig nöd, vilken han småningom i sina memoarer skulle komma att beskriva på följande sätt: ”Under denna tid utkämpade jag en hård kamp i det tysta. Jag har mer än en gång förundrat mig över att en gosse på femton år kan komma i en så djup syndanöd, som jag var. Jag kan inte säga, att det var någon särskild sak, som oroade mig, utan allt, hela mitt liv, framstod för mig såsom orent. Detta, att jag inte kunde tro på Gud och leva för honom såsom en kristen, gjorde mig till en fruktansvärd syndare.”

 

Mitt i denna kamp om vilken livsväg han skulle välja, fattade han beslutet att helt kliva över på Guds sida. En söndag 1888 i Vargöns baptistkapell, bad Petrus Lewi om förbön och bestämde att från och med nu skulle han bekänna Jesu namn inför alla. Året därpå, den 12 februari 1889, döptes han.

 

LÄNGTAN EFTER APOSTOLISK KRAFT

Kort tid efter sitt dop lämnade Petrus Lewi Vargön för Vänersborg och arbete där. Under tiden i Vänersborg kallades han aldrig för något annat än Petrus, och det var i samband med det som han kom på idén att ändra sitt efternamn till Pethrus. Lewi Pethrus fick det bli. I samma veva började Lewi intensivt längta efter att få leva det kristna liv som han fann vid sina studier av Apostlagärningarna. Hur skulle han kunna få tag i samma kraft?

 

Tiden i Vänersborg blev ganska kort. Snart flyttade Lewi till Fredrikshald i Norge. I den fria och livliga atmosfär som rådde i Baptistkapellet där, växte hans andliga intresse än mer, och pastorns förkunnelse i församlingen om den helige Ande vände upp och ned på mycket i Lewis liv. Var Anden given åt församlingen också nu? Kunde dagens kristna få uppleva samma saker som de kristna gjorde under den apostoliska eran? Dessa frågor sysselsatte honom ständigt, när han strax därpå flyttade till Kristiania (nuvarande Oslo) och blev upptagen som medlem i baptistförsamlingen där.

 

Den 17 maj 1902 stod den artonårige Lewi Pethrus vid relingen på en passagerarebåt på väg nedför Sydnorges östra kust. På Norges frihetsdag var Lewi på väg till Arendal på sitt första predikouppdrag, som medhjälpare till baptistpastorn Adolf Milde. Lewi hade knappt kommit ur båten förrän Milde meddelade att Lewi var annonserad som talare på pingstdagens förmiddagsmöte.

 

Den predikan Lewi höll i den fullsatta kyrkan var kortfattad; i själva verket talade han inte mer än fem minuter. Ämnet för predikan var ”Vi skulle vilja se Jesus”. Långt efteråt stod det klart att ämnet kunde ha passat utmärkt som motto för hela hans predikogärning. Mildes kommentar var kanske lite kärvare: ”Det var en sak som var bra och som bådade gott inför framtiden: Du slutade, när du inte hade något mer att säga.”

 

Strax efter pingst skulle Lewi hålla en mötesserie i den lilla staden Lillesand, som låg tre mil söder om Arendal. Där fanns en mindre baptistförsamling, vars medlemmar mött mycket förakt och motstånd av omgivningen. Lewi tog djup intryck av de ödmjuka och enkla människorna i församlingen, vars liv dominerades av bibelordet, bönen och den kristna gemenskapen, och präglades av en orubblig tro och en ständig glädje.

 

* Materialet ovan om Lewi är hämtade ur boken ”I stormens öga – så minns jag min pappa” av dottern Miriam Pethrus-Petterson (Livets Ords Förlag 1995).

 

I nästa brev fortsätter berättelsen om Lewi Pethrus längtan efter den helige Ande.

 

För verklig kristen väckelse i tiden!

Sigvard Svärd