Brev 95

95. När längtan efter biblisk väckelse går fel

Det här brevet önskar jag ska uppfattas som en ringande varningsklocka. Brevet handlar om att kristna församlingars, gruppers, pastorers och ledares tro och leverne - faktiskt kan bli som väsensfrämmande gentemot Guds vilja, gentemot evangelium om Jesus och den helige Andes smörjelse - trots att syftet från början kan ha varit rätt gott. Till min hjälp ska jag bruka en profant erkänd historieskildrare, nämligen Lennart Pehrson och hans bok ”Den nya världen” (Bonniers Förlag 2014). Pehrson har gett sig på att bl.a. beskriva svenskars utvandring till Amerika under 1800-talets mitt, och då också hur kristna bland dessa - både upplevde den religiösa friheten där och vad de andligt tog sig för när de kommit fram till det ”förlovade landet”. Men att jag använder mig av denne sekuläre författare, betyder inte att jag i alla stycken är överens med honom om hur det förhöll sig. Evangeliskt kristen skrivning om denna tid och de aktuella händelserna, presentar det hela mera i mer positiva ordalag. Jag menar dock alltså, att Lennart Pehrson i hög grad är värd att lyssna till i denna sak.

 

Citerar från sid. 298-310: ”Olof Olsson kom till New York mot slutet av 1845 och liksom andra nyanlända svenskar - det rörde sig inte fortfarande om något större antal - togs han emot av metodistpastorn Olof Hedström på briggen Bethel i hamnen (observera att det kristna Betelskeppet för hemlösa i Göteborgs hamn, har sin upprinnelse i denna brigg, min anm.). Som för så många andra utvandrare gick Olof Olssons färd vidare till Illinois. Där fanns ju redan Olof Hedströms bror, metodistmissionären Jonas Hedström, som kunde vara behjälplig med att rekommendera lämplig mark. Olof Olsson gillade vad han såg och rapporterade tillbaka att landet han funnit ´rymmer allt sant, gott och fritt´…

 

Anders Andersson, som lämnat Torstuna i västra Uppland, berättade i ett brev daterat den 30 november 1847 om ´huru Gud hawer welsignat oss, med hundrafalt här på den nya jorden i både andeligt och lekamligt got, än vi egede i wårt fädernas Land´. Nybyggarna hade byggt bostäder, skaffat kreatur och utsäde för den bördiga jorden där svensk råg växte i ´en alldeles ovanlig ymnighet´. Bishop Hill (ett svenskt nybygge på prärien utanför Chicago, min anm.) var en plats ´flytande av mjölk och honung´…. Det materiella välstånd som kunde uppnås gavs stor betydelse, men viktigast av allt var att Bishop Hills invånare nu kunde tjäna Gud i enlighet med den rätta läran. Religionsfriheten innebar att inga myndigheter kunde hota med fängelse för att hindra ´ljuset som Gud tänt genom Erik Jansson´ (den svenske ”predikant”, ”profet” och ”apostel” som 1846 hade namngett platsen, och som innan han lämnade Sverige hade uttalat att han var utsänd av Jesus och att ´den som mig föraktar, han föraktar Gud själv´, min anm.)…

 

De utvandrare som följde Erik Jansson och slog sig ner i Bishop Hill gick ett steg längre än att bara bryta upp från hemlandet. När de sålde sina egendomar i Sverige överlät de alla sina tillgångar till den nya bosättningens styre och det stod klart att de inte kunde få något tillbaka om de ångrade sig och flyttade därifrån. Äganderätten var upphävd. Individen gick upp i kollektivet. Två år innan Karl Marx och Friedrich Engels gav ut Kommunistiska manifestet grundades i Bishop Hill en bosättarkoloni baserad på egendomsgemenskap. Det var kommunism på kristen fundamentalistisk grund. Nybyggarna var bibelkommunister som trodde sig ha funnit sitt Utopia. I USA, i mitten på 1800-talet, var detta inte något som var märkvärdigt. Det fanns ju också tidigare förebilder. Vad hade de första engelska pilgrimerna, som kommit över havet redan tidigt på 1600-talet, väntat sig att finna om inte ett Utopia i religiös mening, en stad på höjden för ett utvalt folk? Bara lite senare under samma sekel hade nederländaren Pieter Plockhoy försökt grundlägga sitt Utopia, närmast ett tidigt världssamhälle med jämlikhet som ledstjärna, nära de trakter vid Delawarefloden som tidigare tillhört kolonin Nya Sverige...

 

Det stod ju i Bibeln, i Apostlagärningarna i Nya testamentet, om Jesu anhängare efter korsfästelsen, hur de ´troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov´. Begreppet bibelkommunism var ingen motsägelse när det uppstod på 1800-talet…

 

En av de största och mest spridda bibelkommunistiska rörelserna var Shakers, en utbrytargrupp från kväkarna som börjat utvandra från Storbritannien till Amerika i slutet av 1700-talet. De grundade en rad bosättningar som under 1800-talet var spridda över flera delstater. Äganderätten var avskaffad. Medlemmarna var pacifister, de levde asketiskt, klädde sig enkelt och många var vegetarianer. Alla hade gått med på att upphöja celibatet till livsregel. Eftersom inga barn föddes i shakersamhällena kunde de bara leva vidare genom rekrytering av nya medlemmar. Till det mest uppmärksammade i Shakers teologi…var tron att Kristus uppenbarat sig en andra gång i gestalten Ann Lee, som under senare delen av 1700-talet var en av rörelsens profeter. Rent logiskt följde att Gud var både man och kvinna…

 

Den mest extrema, och säkert den mest experimentella, av de olika bibelkommunistiska kolonierna kan ha varit Oneida i delstaten New York… En central punkt var övertygelsen att Jesus återkommit till jorden runt år 70, kring tiden för Jerusalems förstörelse, och att återuppståndelsen öppnat en förbindelse mellan jordelivet och himmelriket. Sektens anhängare kunde kommunicera direkt med Gud och de var också övertygade om att de var fria från synd. De såg sig själva som perfektionister. Oneidakolonin grundades 1848 (av amerikanen John Humphrey Noyes, min anm.) på bibliska och kommunistiska principer, och när Charles Nordhoff (historieforskare, min anm.) senare bad församlingen om en definition av perfektionismen blev svaret: ´På samma sätt som doktrinen om nykterhet medför total avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker, och doktrinen mot slaveriet innebär att livegenskap omedelbart avskaffas, så innebär perfektionismens doktrin att synd omedelbart upphör´. I och med att de anslutit sig till Onediatron var medlemmarna per definition fria från synd…

 

Oineda gick ett steg längre i att upphäva äganderätten. Kollektivprincipen gällde även på det sexuella planet. Tvåsamhet, där två individer levde i trohet mot varandra, avfärdades som ´självisk kärlek´. Istället skulle hela församlingen leva i en form av kollektiväktenskap. Sexuellt umgänge skulle alltid vara frivilligt men kunde med fördel ske på inrådan av en tredje person. Fortplantning, för att säkra kolonins framtid, begränsades till att utvalda unga män och kvinnor sammanfördes så att bästa resultat kunde nås i vad om åtminstone i efterhand framstår som tidiga rasbiologiska experiment. Det fanns också en mer allmän strävan att eliminera vad som uppfattades som dåliga karaktärsdrag bland medlemmarna, vars uppträdande regelbundet utsattes för en individuell granskning och öppen kritik från kollektivet… Onediakollektivet levde vidare under flera decennier men började så småningom splittras, och 1879 flydde John Humphrey Noyes till Kanada efter att han anklagats för att ha haft sex med en minderårig flicka. Han återvände aldrig till USA…

 

Bishop Hills tid som bibelkommunistisk koloni var kortare. Men trots att kollektivet redan var upplöst vid tidpunkten för Charles Nordhoffs kartläggning inkluderades det ändå i hans sammanställning. Han beskrev kolonins öde som en mellankolisk historia. Den visade vad som kunde åstadkommas med gemensamma krafter, samtidigt som den utgjorde en varning för hur fel det kan gå när det brister i ekonomiskt ansvarstagande. Det var, paradoxalt nog, skuldsättning och finansiella spekulationer som blev det lilla svenska kollektivsamhällets fall.”

 

Det blev ett långt brev att läsa, men enligt min mening ett viktigt sådant.

 

Er broder i den kristna tron

 

Sigvard Svärd