Brev 90

90. Från boken "Lewis arv" - del 1

På Sjöbergs Förlag AB kom under försommaren 2015 boken ”Lewis arv” ut till köp på bokdiskarna. Redaktören för denna utomordentligt intressanta och föredömliga sammanställning av Lewi Pethrus skriftliga arv, är Petter Danling. Med hans tillstånd kommer jag här att presentera citat ur boken, som jag tycker ger oss som läsare möjligheten till förnyelse i tron på Guds ord och på den helige Andes verkan. Kursiv text är av Petter Danling, övrig text av Lewi Pethrus.

 

Från sidorna 70 och 71 hämtar jag detta löpande citat:

 

”Erfarenheten av Andens dop berikade mitt böneliv i högsta grad. Den litteratur jag då läste vid sidan av Bibeln (Moody, Simpson, Gordon, Spurgeon, Talmage, Finney, Torrey…, min anm.), inspirerade mig också i denna riktning.

 

Under Pingsthelgen 1907 reste jag (från Baptistförsamlingen/Betlehemskyrkan i Lidköping, min anm.) till Götene på annandagen. Våra sångare hade rest dit dagen innan. Vi hade bra möten där, och på annandagen på kvällen for sångarna hem till Lidköping. På färden hem över Skara sjöng de och vittnade på tåget och blev så upprymda och glada, att de vid ankomsten till Lidköping gick upp i kyrkan och fortsatte med bönemöte. I detta möte upplevde en hel del av dem en mäktig förnyelse. Några började profetera, som de inte hade gjort förut, och alla greps av en oerhörd entusiasm. De kom överens om att ha ett möte kvällen därpå. De meddelade de andra om det, och det kom mycket folk. I detta möte var en mäktig ande utgjuten. Flera av dem som varit med i Götene frambar profetiska budskap, och det var en stark rörelse bland de närvarande.

 

Lewi, som är kvar i Götene, drabbas av en stark maning att åka tillbaka till Lidköping tidigare än han tänkt. Då han kommer hem till sin lägenhet i kyrkan, förstår han att något är på gång inne i kyrksalen.

 

Jag fick snart klart för mig hur situationen var, och gladde mig över vad Gud hade gjort. I synnerhet hade ungdomarna gripits av en ny glöd. Vi fortsatte under sommaren med möten kväll efter kväll. Mycket folk samlades. Vi hade ofta enskilda möten för bön och bibelstudium. Min uppgift var vid denna tid att varje kväll läsa Bibeln om de andliga gåvorna. Genom detta blev var och en ställd inför bibelordet, och inom kort hade de våldsammaste yttringarna lagt sig, och vi hade underbara möten.

 

Det visade sig sedan, att ett par personer, som rusat i väg och väsnats mest i samband med denna andeutgjutelse, var ganska ytligt berörda. De gled också snart tillbaka till sitt gamla liv igen, och de kom aldrig med bland dessa som var gripna av pingstväckelsen…Vi lärde oss förstå hur viktigt det var att vi gjorde Nya Testamentet till vårt rättesnöre, till vårt skydd mot falska andemakter och mänskliga efterapningar…De häftiga känsloutbrott som kunde förekomma och yttra sig i höga rop och yttre sätt att uppföra sig, tolererades då man upplevde att de var spontana och äkta uttryck för inre personliga upplevelser. Men man kunde också kritisera skrik och skakningar som något oväsentligt.

 

När en väckelse bryter fram måste de gamla samfunden och rörelserna ta någon form av ställning till den. Lewi beskriver här lite mer ingående hur dessa reagerade (citat som jag inte delger här, utan enbart nedanstående text, min anm.).

 

Det är så med kristendomen och kristna väckelser, att vill man ha del av deras rika skatter, får man också ta med deras avigsidor, frestelser, motstånd och förföljelser. Det finns ingen guldgruva som ger hundraprocentigt guld. Den som vill ta vara på den ädla malmen måste också ha besvär med slagget…”

 

Återkommer med mera citat från boken ”Lewis arv” i nästa infobrev.

 

Hälsningar i Jesus Kristus!

 

Sigvard Svärd