Brev 84

84. Frihet åt pingstförsamlingar - 3

 

Utifrån de två tidigare infobreven (82 och 83) med rubriken ”Frihet åt pingstförsamlingar”, fick jag ett e-mail nu 14/6 2015 av pingstpastor Owe Carlsson - där han påtalar att oriktighet föreligger i Alf Lindbergs historieskrivning av Vigselnämndens beslutsprocess rörande Södermalmskyrkan och dess pastorer.

 

Alf Lindberg skriver i sin aktuella avhandling att Vigselnämnden ”enhälligt” beslutade den 8 december 1988 att ”fyra namngivna pastorer (Bror Spetz, Carl-Gustav Severin, Klas Lindberg och Bertil Svärd, min anm.) i Södermalmskyrkan ´från och med de 1 juli 1989 inte längre får vara vigselförrättare inom Pingströrelsen´.”

 

Här citerar jag nu delar från Owe Carlssons e-mail till mig: ”Detta är inte riktigt. Vigselnämnden var inte ening. Under denna predikantvecka (december 1988, min anm.) hade Nämnden två sammanträden. Jag var med på båda. Då vi möttes fick vi - som vanligt - dagordningen oss presenterad i mötet. I alla ”vanliga” sammanträden handlade våra beslut om att ge församlingar vigselrätt och pastorer behörighet att viga. Vid detta tillfälle fanns ytterligare en punkt på dagordningen: ´Södermalms Fria Församling´. Heinerborg (Karl-Erik, min anm.) som var ordförande talade med skärpa om att det ´nu var dags att utesluta Söder ur Pingstgemenskapen´.

 

Jag begärde då ordet och frågade om Heinerborg eller någon annan i Nämnden haft samtal med Södermalmskyrkans föreståndare Bror Spetz. Heinerborg sa att det inte behövdes då ´alla viste om deras inställning till Pingst´. Jag läste då Joh 7:51 om att inte döma utan att man hör honom och tar reda på vad han har gjort! Jag krävde att Bror Spetz skulle inbjudas till Vigselnämnden…någon som då lägger fram ett kompromissförslag och en broder föreslog att Heinerborg skulle prata med Spetz. Sedan skulle vi mötas för ännu ett möte. Så vi möttes på torsdagen för möte nummer två. Vilket inom parentes aldrig hänt förut.

 

Då meddelar Heinerborg att han ´pratat med Spetz´…Bror Spetz skulle i samtalet bekräftat Heinerborgs uppfattning om att Södermalmskyrkan var en fri församling som inte ville styras av någon utomstående kommitté. Vi var flera som ändå var tveksamma - men man drev igenom beslutet om uteslutning. Nämnden var inte enig….Det är viktigt att komma ihåg att Dagen stoppade Södermalmskyrkan från att annonsera i tidningen. Då man från Södermalmskyrkan frågade om anledningen till detta hänvisade Djurfeldt (Olof, min anm.) till Vigselnämndens beslut om uteslutning.”

 

Intressant i sammanhanget med Södermalmskyrkan - för att få utövad makt över en fri pingstförsamling bekräftad - är att ta med ett stycke ur Olof Djurfeldts precis nyutkomna memoarbok ”I Andens vind” (Libris förlag 2015), där han i kapitlet ”Anden över allt kött” formulerar följande: ”Vad det gäller Södermalmskyrkan blev det också inom pingströrelsen en konfrontation, eftersom den efter hand solidariserade sig mer med trosrörelsen än med pingströrelsen, och när det blev tydligt uttalat ledde det till att pingstförsamlingarnas vigselnämnd sade nej till att betjäna församlingen med vigselrätt och att Dagen under en tid inte längre införde dess mötesannonser, detta efter kraftig påverkan från en del inflytelserika pastorer.”

 

Fria hälsningar i Jesus Kristus!

 

Sigvard Svärd