Brev 80

80. "Brytningstider - segertider", del 2

 

Detta brev är en fortsättning på förra. Jag citerar från ett exakt återgivet särtryck av Lewi Pethrus skrift från 1970: ”Brytningstider - segertider”. Häftet har 10 sidor, här citat från sidorna 7-10:

 

”När man - där den fria församlingstanken slagit igenom - vill göra den lokala församlingen till en institution som begränsar och styr det personliga initiativet, är man inne på fel väg. En sådan makt och myndighet låg aldrig i händerna på den apostoliska tidens församlingar och deras ledning… Den lokala församlingen hade en hög och helig uppgift men utgjorde aldrig någon gräns för eller kontrollant över det enskilda initiativet…

 

Vilken oerhörd lucka skulle det inte varit i den kristna lärobyggnaden om detta personliga initiativ, Pauli brev, aldrig kommit till eller om de skulle ha kontrollerats och censurerats av en styrelse. De stora andliga rörelser som genom tiderna gått fram över världen, har i hög grad baserats på enskilda människors personliga initiativ… Många av dem har snarare varit utstötta ur sina kyrkor och gjort sin insats på grund av personlig kallelse och övertygelse…

 

Samfund och församlingar har blivit ämbetsverk där Andens ledning, gåvor och tjänster blivit allt mer sällsynta. Befattningshavare har av naturliga skäl varit lojala mot gemenskapen, och karriärjakten efter de största och mest betydande platserna har pågått där på samma sätt som ute i världen…

 

Då man uppmärksammar att Herren väljer sina tjänare utan hänsyn till lärdom eller social ställning, är det en annan sida av hans sätt att välja som inte är mindre gripande… Den som trots brister och svaghet överlämnar sig helt åt honom, kan han använda i sin tjänst. Och vem han vill insätter han i de ämbeten han förordnat i sin församling. Detta är den metod han alltid använt sig av och utan tvekan är det den han kommer att använda i den sista tidens väckelse…

 

Kyrkorummet hade i begynnelsen ingen bindande kraft över det andliga livet och verksamheten. Det omnämndes inte i hela Nya Testamentet en enda egen kyrkolokal. Det fanns som sagt under den apostoliska tiden ingenting av kyrkoorganisationer mellan och över församlingarna, intet prästerstånd och ingen prästutbildning. Apostlar och evangelister ordnade lokala församlingar som de lämnade efter sig, där de öppnat verksamhet…

 

Det fanns vid den tiden inget högkvarter för kristendomen. Den centralisering som senare kom till stånd saknades fullständigt under den apostoliska tiden…

 

Förkunnare och ledare togs direkt från sin profana gärning och gick ut rustade endast med vad de fått genom Andes dop… Man var inte på något sätt beroende av den andliga verksamhetens intellektuella resurser. Så kommer man ej heller att bli i den väckelse som skall komma. Det är endast av redskap som ställer sig under den helige Andes kraft och ledning detta verk kommer att bero. Gud tar de redskap som är villiga. Utrustningen ombesörjer han på egen hand.”

 

Jesu dyrbara och stora frid önskas dig av

 

Sigvard Svärd