Brev 79

79. "Brytningstider - segertider", del 1

 

Lewi Pethrus kom 1970 ut med boken ”Brytningstider - segertider”. Ett exakt återgivet särtryck från boken blev 1984 tillgänglig (Grafisk Teknik AB i Jönköping), med titeln ”Vad sa Lewi Pethrus - om den tid vi just nu lever i?”

 

Citerar från sidan 3-6 i häftet: ”Vi inom pingströrelsen håller på att närma oss det kyrkliga biskopsmönstret, som är en vrång bild av den urkristna församlingens ledarskap. Församlingens 'överhöghet' har man drivit till en ytterlighet som på sina håll närmar sig den katolska kyrkan. Istället för katolikernas 'Mariakult' har vi inom den svenska pingströrelsen fått en 'församlingskult'… Till denna förvillelse hör, som sagt, att all verksamhet skall bedrivas genom församlingen. Som alla borde veta är detta kyrkohistoriens farligaste villfarelse. Det är den som kvävt och dödat den andliga friheten och därmed varje väckelse som uppstått under kyrkans historia… Pingstväckelsens fria församlingar och deras föreståndare har emellertid nu på sina håll kommit i samma läge som sina forna åklagare. De anser sig har ensamrätt till möten, press och litteratur, samt annan människovänlig verksamhet. All annan verksamhet betraktas som splittring…

 

Kristendomen har alltid varit mest livskraftig och expansiv, när den behållit sin ursprungliga karaktär som väckelse. Församlingen måste därför vara fri och rörlig, om den skall kunna vara redskap åt en kontinuerlig väckelse. Man såg i den apostoliska tiden i denna frihet, inte endast en trivsam arbetsform utan en nödvändighet för att kristendomen skulle förbli den levande organism, som den innerst inne är… Andedopet med åtföljande Andens gåvor var de första sanningar som försvann ur förkunnelsen och den personliga erfarenheten, när församlingen började avfalla från den urkristna tron. Så småningom försvann även andra av bibelns huvudsanningar tills även en sådan kardinalpunkt som rättfärdiggörelsen genom tron föll bort… Under denna tid fanns det dock enskilda kristna och även vissa grupper som hade en personlig kristendom. Det fanns underbara kristna under denna tid, vars namn lever kvar på historiens blad…

 

Det har aldrig hänt att en kyrkoorganisation som sådan, har blivit bärare av en andlig förnyelse eller vad man i allmänhet kallar väckelse. Det är individer och grupper inom samfunden som varit och är redskap för dylika rörelser... När sedan de protestantiska kyrkorna stelnat, och blev föremål för nya väckelserörelser, upprepades samma procedur… För att inte kvävas av kyrkosystemet bröt sig den nya livsströmmen en ny fåra och de s.k. frikyrkorna uppstod. Så skedde även i Sverige i samband med 1800-talets stora väckelse. Det har visat sig att dessa andliga livsrörelser är en naturlig företeelse i den andliga världen…De organisationer man byggt upp inom kyrkosamfundens ram är för trånga och för små att rymma de rika flöden som en stor andlig förnyelse för med sig…

 

Jesus gick emot de stora och mäktiga bland religionens representanter, medan han vandrade här. Det är den metod han kommer att använda i den stora slutliga seger han skall vinna. Den enda förutsättning han bygger på är människor som har en tro, som håller ut i bön, hur stora svårigheter som än möter.”

 

I nästa infobrev fortsätter jag att citera från det omnämnda särtrycket av Lewi Pethrus bok ”Brytningstider - segertider”.

 

Med Guds välsignelser!

 

Sigvard Svärd