Brev 78

78. Från Gnesta friförsamling 1913

 

Åren 1977-1982 tjänade jag som pingstpastor i Gnesta Filadelfiaförsamling. Vid något tillfälle kom jag åt en liten versskrift, tryckt på Nordiska Tryckeriet i Stockholm, skriven av en A. Alm. inför ett välkomstmöte för pastor Bernhard Andersson i Gnesta friförsamling i oktober 1913. Skriften, som är ställd både till pastorn och församlingen, överlämnandes troligen vid själva välkomstfesten. För att peka på skillnaden mellan idag och dåtiden vid välkomnandet av ny pastor, citerar jag här några av skriftens verser (ha överseende med det ålderdomliga språket samt orden som lagts för rimmandets skull):

 

Träd fram och predika, när dagen den bräcker; Predika, när kvällssolen dalar i väst`; Predika, när tillfället handen Dig räcker! Du vet ej närhelst det kan lyckas bäst.

 

Som herde Du alltid må trogen förbliva; Med ömhet behandla och vårda Guds hjord! Tag rikligt emot, ty då kan Du och giva - Samt dela bland hungrande sanningens ord!

 

Och skulle det hända i tidernas skiften, Att ensam i striden Du känner Dig stå,. Så stilla Ditt hjärta vid ordet i skriften, Och seger och kraft Du av Herren skall få.

 

I Jesus Du äger en vän framför andra, Som trogen förbliver i mörker och ljus. I sällskap med honom Du lycklig får vandra, Tills vilan Du hunnit i Allfaderns hus.

 

När omdömen skifta i olika väder, Stå lugn som en man och ej lyssna därpå! Detsamma erforo ju och våra fäder, Som bröto den mark, där nu skörda vi få.

 

En dag kan det hända, till skyar Du höjes, En annan - man hämtar Dig snarligen ner. Det växlar i livet, och ofta det röjes, Men fäll icke modet, Guds öga Dig ser!

 

Och nu, mina syskon, ett ord och till Eder, Omhulden den broder, I nu haven fått! Det mycket kan möta, som vill tynga neder. Ej alltid så lätt är predikantens lott.

 

Ja, stödjen Er pastor, när krafterna svika, Med förbönens makt, som ger framgång i strid. Uppmuntren i kärlek, när modet vill vika, Och samfällt i vinnen båd` seger och frid.

 

Så tågen framåt, både unga och gamla, Gån modigt i striden, till seger det bär! Det gäller att enigt nu krafterna samla. Mot mörkrets och otrons beväpnande här.

 

Ja, samlen Er, syskon, kring blodstänkta fanan! Förkovrens i tro, hopp och kärlek alltjämnt! Snart målet är hunnet, och himmelska Kanan - Vi nå efter striden, som Herren bestämt.

 

O, må vi då mötas och kärvar få bära - Från teg, som besåtts under tårar och bön! Se, konungen kommer, och dagen är nära, Då tjänarne undfå sin rättvisa lön.

 

Ett infobrev från Sigvard Svärd