Brev 74

74. Väckelselitteraturens betydelse, del 3

 

Här följer tredje brevet med citat ur Ulf Sundblads bok ”Från postilla till pocket”, ett gediget forskningsarbete om kristna rörelsers litteraturhistoria. Denna gång har jag valt att komma in på Pingstväckelsens litteratur. Citerar ur boken från sidorna 183-184:

 

”Pingstväckelsen har burit fram tre signifikativa teologiska budskap, helbregdagörelse genom tro, Andens dop och löftet om Jesu återkomst. Inget av dem var egentligen helt glömda inom svensk väckelseförkunnelse för pingströrelsens genombrott.

 

På 1890-talet gav Karl J Redin ut Herren din läkare, en ´tidning för helbregdagörelse och helgelse genom tron´. Tidningens existens var inspirerad av F A Boltzius helandemöten. Under flera decennier i slutet av 1800-talet förekom också ett stort antal böcker om Andens dop, t ex av William Boardman. De eskatologiska frågorna bars markerat fram av Fredrik Fransson och genom adventiströrelsen. I boken Se han kommer (se brev 73), samlades den tidens stora väckelsepredikanters uttalanden i det ämnet. Skåneprästen Otto Witt skrev på 1890-talet flera böcker i samtliga dessa ´pingstämnen´.

 

Genom Thomas B Barrat, 1862-1940, och Lewi Pethrus kom pingstväckelsen att bli en profilerad rörelse, en förnyad efterskörd av 1800-talets folkväckelse. Barrat kom som barn till Norge från England. Familjen tillhörde Metodistkyrkan, och Thomas blev predikant inom denna. Han kom att tjäna sin kyrka i Bergen och i Kristiania, där en väckelse brutit ut i Albert Lundes baptistförsamling. Under ett besök i Amerika 1905 gjorde Barrat en andedopsupplevelse. Denna kom att leda honom från metodismen: nyåret 1906-1907 bildade han en pingstförsamling. Han döpte om sin tidning Byposten till Korsets seier och gjorde den till Norges pingstorgan. Under sin tid i Metodistkyrkan gav han ut Evangeliske Sange. Och strax före bildandet av pingstförsamlingen skrev han i samband med den tolvåriga dottern Sussies bortgång sången Städse på Sion jag tänker och skriften Sussies hemfärd.

 

1911 gav Barrat ut sångsamlingen Maran ata. På 1920-talet profilerade han i flera böcker sitt bestämda motstånd mot nyteologin, ett av den tidens hetaste teologiska debattämnen i Norden. Bland Barrats sista litterära alster kom tidsanalysen Är Jesu återkomst förestående?

 

Som femtonåring blev Lewi Pethrus, 1884-1974, döpt i Vänersborgs baptistkapell och ansluten till Baptistsamfundet. Några år därefter utförde han sin första predikotjänst i Arendals baptistförsamling, Norge. 1903 kallades han som predikant till Bengtsfors. Där debuterade han blygsamt som skribent genom att tillsammans med Waldemar Skoglund ge ut den handskrivna tidningen Myran. 1904 kom Pethrus till Stockholm som studerande vid Betelseminariet och ansluten till Tabernaklet. Studietiden blev en krisperiod, vilket är en förklaring till Pethrus ständiga kritik mot pastorsskolor. Efter två års studier blev han pastor i Lidköping. Pingstväckelsens inbrytande i hans liv skedde 1907, då han besökte Barrats väckelsemöten i Oslo. Genom Barrats förkunnelse kom han att klarare förstå sina andliga upplevelser. Han tog nu öppet ställning till andedopsväckelsen.

 

Några år senare blev Pethrus kallad som föreståndare i den nybildade Stockholms 7:e baptistförsamling Filadelfia. Den församlingen kom han att prägla och tjäna ända till 1958. Efter några års verksamhet blev församlingen skild från Baptistsamfundet. Den svenska pingströrelsen blev etablerad med en stor församling. Dess litterära aktivitet, som senare expanderade kraftigt, inleddes med utgivande av tidskriften Glöd från altaret och Brudgummens röst.”

 

Med nästa brev, nummer 75, avslutar jag brevserien om väckelselitteraturens betydelse för baptist- och pingstväckelsen under 1800- och 1900-talen, genom ytterligare citat tagna från boken av Ulf Sundblad.

 

Sigvard Svärd