Brev 68

68. Pingstväckelse i Lappland - 2

 

I förra brevet (nr 67) hänvisade jag till doktorsavhandlingen ”Väckelsens vägar” av prosten Lars Samuelsson från 1983. Jag fortsätter att presentera material från avhandlingen även i detta brev om baptist- och pingstväckelse i Lappland, sent 1800-tal och en bit in på 1900-talet.

 

Här följer löpande citat från sidorna 44 och 45:

 

”Lycksele Baptistförsamling, Vinliden, hade sommaren 1898 grundats av 35 personer, som tidigare hade tillhört Åsele Baptistförsamling, bildad 1879. Baptistpastorn i Åsele J.P. Olzén hade då besökt Vinlidenbygden. Den 1 augusti 1897 hade han varit dopförrättare vid den första baptistiska dopförrättningen, som skett i bygden. Elva personer hade då blivit döpta. Ytterligare tre dopförrättningar hade under sensommaren 1897 hållits i Vinliden. Men efter 1898 hade framgångarna inte varit stora. Medlemsantalet 1910 var bara 26.

 

Först genom ”fallarväckelsen” 1912 tillfördes församlingen ett större antal medlemmar. Årsberättelsen för 1912 säger: ´Ett av de välsignelserikaste år som vi såsom Guds församling har upplevat…En stor väckelse utbröt och många blevo frälsta och 23 sågo och lydde sanningen i Guds ord…och läto döpa sig…och 2 blevo återupprättade.´ Församlingen ökade med 25 medlemmar till 47. I årsredogörelsen för 1913 uppges församlingen ha 74 medlemmar, i 1919 års berättelse 55.

 

Ur en handskriven minnesskrift, författad av dåvarande föreståndaren, till Vinlidens Filadelfias 50-årsjubileum ska följande med minnesskriftens egna, för dåtidens frikyrklighet typiska formuleringar återges: ´Vinlidens Baptistförsamling upplevde en härlig väckelse, 1924, 1928 och 1929, då många blev frälsta och andedöpta. Verksamheten sjöd av liv och inspiration. På vintern 1929 beslöt Baptistförsamlingen i Vinliden att begära utträde ur Baptistsamfundet och bilda en mera fristående församling och kalla predikanter från Baptister och Pingstvänner. Detta beslut var naturligt mycket svårt att praktisera.´

 

Redan i slutet av maj samlades 25 personer, vilka beslutade att lämna baptistförsamlingen och ordna församling (pingst-församling min anm.) ´på biblisk grund fristående från all mänsklig organisation´. Baptistförsamlingen fortsatte trots den stora medlemsövergången till pingstförsamlingen sin verksamhet i Vinliden med omnejd.

 

Som tidigare konstaterats uppmärksammades i kyrkoherdarnas ämbetsberättelse från 1900-talets första decennier Helgelse-förbundets verksamhet mycket sparsamt. Baptistförsamlingen i Vinlidens verksamhet, däremot, kommenterades ofta. År 1904 säger en (kyrko)pastor: ´Några familjer i fjällbyn Vinliden och dess omnejd vidhåller baptistiska åsikter men någon utbredning har denna sekt inte fått´, 1907: ´Den baptistiska sektbildning, som med ringa omfattning vunnit fäste i fjällbyn Vinliden…hade börjat avmattas men på sistone åter börjat uppblossa, sedan en agitator från Ångermanland infunnit sig där´, 1912: ”I fjällbyn Vinliden…där en grupp baptister…förenat sig, har under sistliden vinter under inflytelse av ett par Helgelseförbundets predikanter uppstått en mera egendomlig rörelse med tungomålstalande, hysterisk vanmakt och dylikt och har denna rörelse, som huvudsakligen tar sig uttryck av evangelisk glädje över vunnen frälsning, funnit någon anslutning jämväl i angränsande byar.´”

 

Varma väckelsehälsningar!

 

Sigvard Svärd