Brev 106

Tidig baptist i Sverige och Göteborg - del 2

 

Här följer det andra brevet om den tidiga baptisten Catharina Broberg i Göteborg, text tagen från boken ”Vägmärken för baptister - Svenska baptistsamfundet 1848-2012”, utgiven 2016 på Votum. Catharina har som 60-åring 1857 nyss återvänt till Göteborg efter tre års vistelse i New York på grund av den svåra förföljelsen mot baptister i hemstaden. Citatet i detta brev är löpande från sidan 11:

 

”Catharina är återigen beredd att ta risker. Baptistledarna Johann Oncken (1800-1884) och Julius Köbner (1806-1884) är på hemväg från konferens i Stockholm och Catharina tar i sitt hem på Husargatan emot Köbner som gäst, griper tillfället och inbjuder till samling i sitt hem. Dagen efter kallas hon till domkapitlet, anklagad för mormonism. Den anklagelsen kan hon avvisa, men när hon kommer hem möts hon med hugg och slag av sin 82-årige hyresvärd. Tillkallad polis ingriper till hennes skydd, men hon vräks från sin bostad och hamnar på gatan. Tillsammans med sin äldre syster får hon en lägenhet i Majorna och en tids lugn inträder. Än en gång utsätter sig Catharina för hyresvärdens misshag genom att öppna sitt hem för andliga samlingar. Värden förbjuder verksamheten och säger upp hyresgästerna. Med stor värdighet replikerar Catharina att i ett hus där man inte får läsa Guds ord och bedja, där vill hon inte bo! Nästa adress blir Stigbergsliden.

 

Med svåra dagars spår i själen kunde man vänta bitterhet, men Catharina ger oss en annan bild. En ny tid bryter in för baptisterna i Göteborg och i landet. F O Nilsson, som på grund av sin verksamhet landsförvisades 1850, har beviljats nåd av konungen och återkommer 1861 till Sverige. Kort därefter kommer kapten Gustaf Wilhelm Schröder (1821-1914) som med kraft och resurser åstadkommer ett eget gudstjänstrum år församlingen i Göteborg. Nu är det festdagar, säger Catharina. I slutet av året invigs gudstjänstlokalen under polisbevakning. Dagen efter inkallas ledarna till rätten för att försvara både bygge och verksamhet. Det blir böter, men verksamheten fortsätter även om folket stundom driver gäck med dem.

 

Catharina börjar åldras och hennes syster dör. Dottern i Amerika övertalar henne att komma över för att avsluta sitt liv i familjekretsen. Nu är det annorlunda att komma till New York. Viktigast för Catharina är att det nu finns en svensktalande baptistförsamling där och hon blir medlem. Efter ett par år vill en annan dotter som bor i New Orleans att Catharina ska komma till henne. Det visar sig vara en helt främmande värld för Catharina. Svårast är återigen språkproblemet och den anliga isoleringen utan församling och gudstjänst. Hemlängtan är plågsam och den gör Catharina nästan sjuk. Hon flyr till en kyrkogård där hon skapar en böneplats och ropar till Gud om att slippa dö och begravas i främmande jord. I sin förtvivlan upplever hon en hälsning från Gud som ger henne hopp om att få komma hem. Så stark är hennes visshet att hon i hemlighet packar sina tillhörigheter och börjar vänta på sin avresedag. Familjen vet om hennes starka önskan men driver med hennes naivitet. Vem skulle ge henne respengar? Men dagen kommer med brev och respengar till New York och Catharina är redo. I New York får hon vänta ytterligare ett år innan hemreseundret fullbordas. Under tiden blir hennes svärson från New Orleans arbetslös och kommer till New York. Catharina uppsöker församlingens föreståndare som också är redare för att be om hjälp. Hur det gick för svärsonen vet vi inte, men Catharina får fribiljett på en båt till Sverige och kan vara resklar inom femton timmar. Hon tackar Gud och går ombord.

 

Midsommarmorgonen när den svenska kusten dyker upp är Catharinas stora dag. Hon tar av sin amerikanska hatt och slänger den i havet - nu är hon hemma, fri att följa sin övertygelse. Hatten av för friheten! Det är en lycklig kvinna som samma kväll firar gudstjänst i församlingen och får sina sista levnadsår i trygghet på Sjömanshemmet i Göteborg. 87 år gammal får hon sluta sina dagar den 3 april 1884. Rak i ryggen och med ansiktet vänt mot vinden - så avtecknar sig profilen av en kvinna som levde ett rikt och riskfyllt liv i en orubblig gudstro, med ett okuvligt frihetskrav och i djup kärlek till den kristna församlingens gemenskap. ”

 

Vad passar inte bättre än detta bibelord här (Hebr.12:1-2a): ”När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” (Svenska Folkbibeln 2015)

 

I Jesus Kristus, Sigvard Svärd