Brev 105

Tidig baptist i Sverige och Göteborg - del 1

 

När jag här skriver särskilt om Catharina Broberg hänvisar jag först läsaren till infobrev 31; där har jag i korta ordalag omnämnt henne (Katharina) som en bland flera förföljda baptister i Göteborg i mitten på 1800-talet. Material till berättelsen om Catharina Broberg, hämtar jag nu från den nyutgivna redaktionsboken om baptisternas historia i Sverige: ”Vägmärken för baptister - Svenska Baptistsamfundet 1848-2012” (Förlaget Votum 2016).

 

Citerar löpande från sidan 10: ”Catharina Broberg är en av de första baptisterna i Sverige. Hon föddes 1797 i gipsarbetarfamilj i Majorna (Göteborg, min anm.) Tidigt fick hon försörja sig själv och då fadern dött och familjen fick det svårt. Som 22-åring förlovar hon sig med skeppstimmermannen David Broberg. Snart uppstår problem eftersom Catharina inte kan skriva - och kärleksbrev är nödvändiga när fästmannen under månader är till sjöss! Hon finner på råd och köper ett tryckt alfabet som hon använder som hjälp. Mödosamt och tidsödande formar hon bokstav för bokstav de ord hon behöver för sina brev. Äktenskapet blir kort. Efter elva år omkommer maken under en svår storm. Det blir mödosamma år för Catharina som då är 35 år och ensam med sju barn. Så småningom reser hennes äldsta dotter Elise till Amerika för att få sin försörjning.

 

I brev hem berättar hon om att hon kommit till tro och om den insikt hon fått om ´det rätta dopet´. Hon manar sin mor att grundligt rannsaka Skriften. Catharina gör så och hennes liv blir annorlunda, hon får en djup personlig övertygelse. Under år 1847 får hon besök av bibel- och traktatspridaren Fredrik Olaus Nilsson (1809-1881), som berättar att han kommit till samma insikt och låtit döpa sig som troende. Vid midnattstid den 16 april 1849 döps Catharina vid inloppet till Göta älv eller det så kallade Kärringberget och är med när en vecka senare baptistförsamlingen i Göteborg bildas, ett år efter det första baptistdopet på västkusten. Gång på gång tar Catharina risken att öppna sitt hem för mötesverksamhet och får betala priset - blir smädad och slagen. Hennes lilla köksträdgård förstörs, fönsterrutor krossas och husets väggar smetas ner med lera. Prästen kallar henne till sig för att varna för villolära och kyrkans motstånd gör att grannarna föraktar henne.

 

Större delen av den första baptistförsamlingen lämnar landet och utvandrar till Amerika. Under en tid är Catharina Broberg och två andra kvinnor de enda baptisterna i Göteborg och de möts i Catharinas hem på Majberget. Hot och förföljelse i de mest förnedrande former mötte den lilla gruppen. Till sist känner också Catharina det nödvändigt att sälja sitt lilla hus och med sorg lämnar hon landet år 1854 - som flykting för sin övertygelses skull. Det är ett smärtsamt uppbrott. Efter fem veckor ombord på ett dåligt utrustat fartyg och under hårt väder kommer hon, 57 år gammal, till New York. Hon möts av sin dotter och hennes familj. Det blir inte lätt för Catharina att känna sig hemma i New York. Dottersonen Axel försöker envist att lära mormor engelska, men framgången är nästan ingen och Axels tålamod tar slut. Catharina lär sig aldrig tala engelska, vilket leder till många missöden.

 

En ljuspunkt i hennes tillvaro inträffar när den svenske predikanten Gustaf Palmqvist (1812-1867) kommer till församlingen i Brooklyn och predikar på svenska. När han berättar att baptistförsamlingar bildats, bland annat i Stockholm, väcks hennes längtan. Hon tror att religionsfriheten äntligen kommit till Sverige. Efter tre år i Amerika reser Catharina hoppfull hem till Göteborg år 1857.

 

Hon möter en verklighet som omedelbart visar att religionsfriheten alltjämt är obefintlig. Hon kallas genast till förhör om sin tro och uppmanas att återvända till den sanna kyrkan. Catharinas övertygelse är orubblig och hon ber att få visa rådets ledamöter bibelställen som handlar om dopet. De avböjer naturligtvis och resultatet blir en varning. Domprosten Wisselgren uppmuntrar henne trots allt att hålla fast vid Herren och inte låta något rubba hennes tro.”

 

Återkommer i nästa brev med mera att läsa om Catharina Broberg tillbaka i Göteborg.

 

För övrigt anser jag att baptistkännaren Thomas Forslin, knuten till Baptistförsamlingen Tabernaklet i Göteborg, borde få många kallelser ut till frikyrkoförsamlingar i Sverige för att tala om baptismen förr och nu. Han är högst kunnig i ämnet och därtill mycket lättlyssnad.

 

Jesu frid från Sigvard Svärd!