Brev 101

Brev 101. En biblisk församling är fri

 

Sedan några år tillbaka är jag ansluten till ett fritt nätverk i Sverige, bestående av i huvudsak pingstvänner, som anordnar ett par konferenser varje år. Det ungefärliga temat för dessa samlingar är nytestamentligt församlingsliv eller om man säger Apostlagärningarna idag. Under namnet ”friforsamlingen.se” har nätverket också en webbsida.

 

Hur fri en evangeliskt/biblisk församling är eller kan vara, ger oss inte NT ett klart eller enhetligt svar på. Det finns i Skriften ingen absolut mönsterbild för en nytestamentlig församling. Men det gäller att inte sluta läsa på i NT efter svar eller att sluta överlåta sig åt den helige Andes hjälp i frågan. Det ges i båda avseendena möjligheter att växa i kunskap - och Guds skrivna ord och Guds Ande talar samma språk.

 

Men visst kan det som något grundläggande sägas att det handlar om självständighet och frihet: ”Herren, det är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.” (2 Kor.3:17) Därför accepterade Herren inte att församlingen i den första tiden låstes fast i samhällskrav, i lagisk judiskhet, i beroendeställning under annan församling, eller under ett alltför avmätt ledarskap. Inget fick hindra framväxten - ut i hela världen - av den ”fria” hednakristna församlingen. Men inget får heller idag via statlig kontroll, kyrkliga traditioner, samfundskrav eller påveliknande strukturer - binda upp den väckelsekristna församlingen. Den måste vara fri för tjänstgöring i den helige Ande i varje tidsepok och alltid fri i längtan och förberedelse inför Jesu återkomst .

 

Ensamma ägare av församlingen är Fadern och Sonen (1 Tim:3:15, Matt.16-18). Den benämns både som Guds ”tillkännagivare” av hemligheter (Ef.3:10) och som ”Lammets hustru” (Upp.19:7-8). Verkets ”smörjelse” är den helige Ande. Som Jesu lärjungar bjuds vi in och kallas av Gud till att vara hans ”medarbetare” (1 Kor.3:9). Det betyder stort ansvar och hög respekt från vår sida då vi är med och bygger. En av församlingarna omnämnd i Upp.2:5, hade ”övergett sin första kärlek”. De får höra av Jesus att han kan komma att flytta sin ”ljusstake”/sitt ”lampställ” ur församlingen om den inte omvänder sig. Sådant berättar för oss att ingen människa kan kalla församlingen för sin, samt att det inte i en allmän mening håller att påstå, att det här är en gudomlig församling bara för att den av folk namnges så. Måttstocken på vad Gud erkänner som sin församling, är i första hand inget människotycke. Däremot är noggranna prövningar av alla kristna sammanslutningar - bibliska och nödvändiga.

 

Även om det inte är möjligt utifrån vår mänskliga bristfällighet eller utifrån politiska, kulturella och i vissa fall även religiösa förhållanden att nå fram till den fullkomligt självständiga och fria hednakristna församlingen, tolkar jag det ändå så, att vi gudomligt manas att befinna oss i ett ständigt sökande efter att komma så nära det bara går. Det är ett heligt uppdrag. Och här följer några bibelställen som pekar i rätt rikting:

 

· Frihet från statlig inblandning, Apg.4:15-20.

 

· Fri från riksstyrelse, Apg.13:1-5, Gal.1:15-20, Fil.4:14-16.

 

· Anslutning genom frivilligt troendedop, Apg.2:41-42.

 

· Frihet från synd genom Jesus Kristus predikas, Apg.2:37-40.

 

· Fri till antalet, Matt.18:20, Apg.2:41, Filem. v 2.

 

· Frihet från mosaiska lagar och föreskrifter, Gal.3:13-14, 2:3-5, 4:26.

 

· Inom församlingen råder frihet att tjäna, 1 Kor.9:19, 12:27-28, 14:26.

 

· Att ekonomiskt bidra är frivilligt och utifrån möjligheter, 1 Kor.16:1-2.

 

· Frihet att lida förföljelse för tron, Fil.1:29.

 

Med önskan om Guds ords framgång genom nytestamentliga/evangeliska/ väckelsekristna friförsamlingar!

 

Sigvard Svärd