Brev 62

62. Mer från Daniels Wärns bok

Citerar här något mer från Daniel Wärns bok ”Låt alla döpa er!” och börjar med sidan 22:

 

”Johannes dop var ett dop till honom som skulle komma. Det kristna dopet är ett dop till honom som har kommit. Johannesdopet hörde till förebildernas tid. Då Jesus efter sitt fullbordade försoningsverk instiftade det kristna dopet hade verkligheten kommit, och då förlorade förebilderna sin giltighet. Det är i ljuset av detta man måste förstå att Paulus i Efesus döpte om några lärjungar, som var döpta med Johannes dop.

 

Johannesdopet var giltigt före Golgata och uppståndelsen, men när det praktiserades efter det att Jesus instiftat dopet till sin död, hade det inte längre gällande kraft och betydelse. Johannesdopet visar oss också på den bibliska formen för dopet. Då människorna lyssnade till Johannes och efter sinnesändring och syndabekännelse blev döpta av honom, blev de helt och hållet nedsänkta i vattnet. Detta är det bibliska dopsättet. En tanke bakom att människan är så fullständigt besmittad och orenad av synden, att det inte är nog med exempelvis tvätta sina händer och fötter eller gjuta vatten över huvudet. Hela människan är i behov av rening, och därför ska hela människan sänkas ned i vattnet. På det sättet bli dophandlingen ett uttryck både för människans bekännelse av sin totala orenhet och för Guds fullständiga förlåtelse.”

 

Fortsätter nu med ett sammanhängande citat från sidorna 54 och 55:

 

”Enligt Nya testamentets framställning är det orimligt att skilja tron från dopet. Vid Paulus omvändelse förekom det längsta dröjsmålet med dopet som Bibeln känner till. Hans intensiva omvändelsekamp i bön och fasta varade i tre dagar. Då tyckte himlens Gud att han tvekat länge nog inför dopet och skickar Ananias till honom med hälsningen: ´Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn´(Apg.22:16).

 

Inför den stunden hade Paulus famlat i både andligt och kroppsligt mörker, men i och med att han blev döpt fick han sina ögons ljus. Så fullkomnades hans omvändelse och nyvunna tro genom dopet. Bibeln säger: ´Han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son´(Apg.9:20).

 

Låt oss avsluta detta kapitel med några ord av Frank Mangs: ´Nya testamentet vet inte av något dop som skedde tio eller tjugo år innan människan medvetet och personligt tog emot Kristus som sin Frälsare, och inte heller var det något dop som skedde några år efteråt. Utan när syndaren var färdig med sitt syndaliv och var villig att lämna de gamla vägarna, att bryta de gamla förbindelserna och överlämna sitt liv å Jesus, då blev han döpt. Och så blev dopet en verklig begravning av den gamla människan och en uppståndelsens port för den nya skapelsen. Det blev en offentlig bekännelse av hjärtats tro på Kristus och därigenom ett bad till ny födelse. För genom hjärtats tro blir man rättfärdig och genom munnens bekännelse blir man frälst. Vi har placerat botbänken, bönerummet eller eftermötet där dopgraven stod i den apostoliska tiden.´”

 

Jesu dyrbara frid önskas alla läsare av detta infobrev!

 

Sigvard Svärd