Brev 59

59. Pingstväckelsens förkunnelse

Hämtar material för andra gången ur A. P. Franklins skrift från 1927, ”Vad kan vara Guds mening med Pingstväckelsen”, som egentligen är ett muntligt föredrag av Franklin från 1926. Denna gång citerar jag från sidorna 17-20:

 

”Man har mycket att säga om pingstvännernas tungotal, och många tyckas tänka, att detta är det väsentligaste i deras förkunnelse. För min del tror jag det väsentligaste vara förkunnelsen om Kristus, Korset och Blodet, och att Guds mening med väckelsen är att föra sitt folk tillbaka till en verklig tro på Kristi försoning. ´Sanningens Ande, som utgår av Fadern, skall vittna om mig.´Joh.15:26. ´Men när Han kommer, som är sanningens Ande, då skall Han leda eder fram till hela sanningen. Ty Han skall icke tala av sig själv, utan vad Han hör, allt det skall Han tala; och Han skall förkunna för eder, vad komma skall. Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall Han taga och skall förkunna det för eder.´ Joh.10:13,14.

 

Var det icke detta, som Anden gjorde på pingstdagen? Hur svårt hade inte lärjungarna före pingsten att förstå innebörden av Jesu död? ´Herre, skona dig´, sade Petrus. Men Anden klarlade Guds frälsningsplan för lärjungarna, så att de kunde se den röda tråden genom hela Gamla Testamentet ända fram till Golgata och säga: ´Denne Jesus har Gud låtit uppstå; därom kan vi alla vittna. Och sedan Han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade Helige Anden, har Han utgjutit, vad I här sen och hören…Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om, att denne Jesus, Honom har Gud gjort både till Herre och till Krist.´ Apg.2:32, 33, 36. ´Vara fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat. Och Gud har med sin högra hand upphöjt Honom till en hövding och Frälsare för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.´ Apg.5:30, 32.

 

Tomas tvivlade ej längre, och Petrus förnekade icke. Nej, Anden hade stadfäst dem i tron på Kristus såsom deras och världens Frälsare. Det är Kristus, som Anden vill göra levande för våra hjärtan, levande såsom Guds Lamm, som borttager världens synd. Tusental själar hava under de sista tjugo åren (räknat från 1906, min anm.) blivit hjälpta just på denna punkt. Andedopet har borttagit tvivlen, skuggorna, töcknen, mörkret och fyllt hjärtana med en fast tro, en orubblig tillit, en överflödande glädje och fröjd i Kristus. Vi tro på Jesus Kristus, Guds Son, vår Frälsare.

 

Nutida teologer (alltså 1926 min anm.), professorer och lärare må säga oss, att nutida forskningar ha givit vid handen, att vi äro efterblivna, fåkunniga, dårar och fantaster, men jag finner det mera förnuftigt att tro på en Johannes, som följde Jesus, vilade vid Hans bröst och stod vid Hans kors, mötte Honom efter uppståndelsen och såg Honom fara upp till himmelen, än på en nutida professor, som kommer nittonhundra år senare och själv aldrig har haft ett möte med Jesus eller har erfarenhet av vare sig pånyttfödelse eller andedop. Johannes säger: ´Det vi hava hört, det vi med egna ögon hava sett, det vi skådade och med egna händer togo på, det förkunna vi: om livets Ord tala vi…Jesus, Hans Sons, blod renar oss från alla synd.´1 Joh.1:1, 7. När därtill ´Anden själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn´(Rom.8:16), blir det både naturligare och säkrare för oss att tro, vad ögonvittnet Johannes säger, än att tro, vad en nutida modernist säger.”

 

Lyckliga fridshälsningar!

 

Sigvard Svärd